”Affektion” av Martin Jern

Tillbringade ett antal timmar på tåg häromdagen, och passade på att beta av ebokslistan lite. Valet föll på Martin Jerns ”Affektion”; en bok jag i ärlighetens namn inte hade någon som helst koll på. Jag vet att jag spanade på ”Så värt” när den kom, men jag har alltså inte läst något av Jern tidigare.

Om boken:

”När jag var tolv år gammal dog en flicka på ett kalas. Eller eventuellt så var det ett party. Det var precis i gränslandet så jag minns inte vad vi hade kallat det. Något kalas blev det i alla fall inte. Och party tror jag få skulle våga kalla det i efterhand.”

Kate Mess är sexton år och bosatt i Helsingborg. Hon har i flera år levt ett utsvävande liv med killar, alkohol och droger. För att slippa tänka och för att bli kvitt spökena från det förflutna flyttar hon till sin syrra i Malmö. Men de gamla spökena gör sig hela tiden påminda. Särskilt Ali är ständigt närvarande – Ali som var Kates bästis i tio år. Nu för tiden träffas de sällan, men de var oskiljaktiga ända tills det där hemska hände när de var tolv. Då när Zara hittades död i frysboxen.

Än en gång – det är då själva … den att baksidestexten inte är med e-böckerna! Hör ni det, alla förlag! Texten finns ju redan, stoppa in en sida till i e-boksdokumentet och låt även oss som läser e-böcker ha chansen att läsa om boken både före och under läsningens gång. Hade jag texten här ovan någorlunda färskt i minnet kanske jag inte hade blivit så … hur ska jag säga. Det kanske inte hade känts som en hästspark i magen, för att uttrycka mig milt.

Så här är det. Kate är alltså sexton år och redan gammal. Inte vuxen, men gammal. Det har att göra dels med det där med Zara, men det är mycket annat också. Att höra sin mamma omtalas som white trash, att vara ute halva nätterna bara för att slippa gå hem, att se vuxna mäns blickar och tänka vilken makt som finns i hennes sextonåriga kropp. För sex är sex, ömhet något annat och kärlek, ja, vad är kärlek? Hur som helst, om det inte känns är det inte värt något.

Kate hoppar av skolan i nian och drar till sin storasyster i Helsingborg. Hon sneakar sig in på klubbar och krogar, letar upp män att ha sex med, men hittar aldrig den där känslan som överträffar alla andra. Ingen kan riktigt rubba Kate, komma innanför skalet och ge den där kicken som gör det värt.

Det är verkligen destruktiv läsning, en mörk spiral som bara leder djupare och djupare ner i mörkret, och jag vill kunna sträcka in handen, röra vid Kate, försöka skapa en reaktion. Jag tror att det som berör mig mest illa inte är alla killar, fyllor och frånvarande vuxna, utan hur Kate ser på sig själv och barn och unga i allmänhet. Som att de vore strandsatta på ön i ”Flugornas herre” och att när militären, de vuxna, kommer och ska rädda dem är det ingen räddning. Bara början på något ännu värre.

”Affektion” är en bok jag kommer bära med mig länge, länge. Det är sällan jag stoppar in mitt eget tonårsjag i läsning av ungdomsböcker, men jag kan inte låta bli att undra vad jag skulle ha tänkt om den här boken när jag var i Kates ålder. Det finns så mycket i den att ta fasta på, så många möjliga ingångar till diskussioner, och det är absolut en bok jag skulle göra mitt yttersta för att pracka på lärarna i svenska. Och jag kommer definitivt att läsa mer av Martin Jern! Jag läste den som e-bok, som jag lånade genom biblioteket.

Jag ville fortsätta, jag ville säga: Det måste göra ont, annars finns det ingen mening! Om det inte känns så märks det inte, och då kan ingen komma och rädda en, och då kan man inte lämna allt bakom sig, åka upp i rymden till Hale Bopp, hundra ljusår bort och titta ner på jorden på säkert avstånd och SKRATTA åt alla där nere.
[…]
När jag gick och la mig den natten fortsatte jag tänka på hur nära döden och kärleken kan vara varandra. Rummet var så mörkt att jag inte kunde se min egen hand, och jag tänkte på att det farligaste man kan säga till någon är ”jag älskar dig”.
För då har man lovat något som man måste hålla.
Och den dagen man inte kan hålla det man har lovat får man ta konsekvenserna av det.
Det är därför det heter tillgivenhet.

"Affektion" av Martin Jern

(Det här inlägget har lästs 2464 gånger.)