Bajskorv!

Bajskorv!Det är namnet på sagan jag läste idag. Den handlar om en liten kanin som bara kan säga just bajskorv, ända tills han blir uppäten av en varg. När pappa kanin har räddat honom slutar han dock med detta, istället börjar han säga "prutt" åt allt… En riktig hit bland både 7-åringarna och gymnasieungdomarna, kan jag säga. Och personalen…

Annars började dagen med ett besök i en av Fordonsettorna.  Det är ett gäng killar som alltid är glada och pratsamma, men nu på slutet har de ballat ur lite. Och den berömda droppen kom i måndags när två av dem står och ljuger min kollega rakt upp i ansiktet om att de har lämnat igen böcker de fått krav på, fast de sa till mig i förra veckan att böckerna fanns i skåpet. Jag skiter i böckerna, men ljuger, det gör man bara inte!

Talade med deras SV-lärare i måndags och bad att få komma och tala med klassen på hennes lektion idag. Det gick bra, och så hade hon talat med deras klassföreståndare som hade tagit dem rejält i örat igår. Så det var tjugo spaka, snälla och goa killar jag träffade i morse. Och det gick bra. De fick cred för det de gjort bra, och ris för det andra. Och ingen protesterade på minsta vis. Jag sa flera gånger att jag VILL ha dem i biblioteket, att de är mer än välkomna, men kände ändå en liten orosklump i magen när jag gick tillbaka till biblioteket.

Helt obefogat visade det sig, för nästa rast var de i biblioteket igen! Lika glada som vanligt, men med en lite lugnare framtoning. Och dessutom lämnade de tillbaka en massa gamla böcker…

Minns ett kvällsföredrag jag var på när jag gick utbildningen i Umeå. Det var en tidigare student som då jobbade som gymnasiebibliotekarie på Östra gymnasiet i Umeå. Han kallade sitt föredrag för "Skolbibliotekarie – polis eller pedagog?" Det ligger en hel del i det. Det är rent fantastiskt när man inser att jag, lilla jag, faktiskt gör en skillnad för eleverna, att de behöver och vill ha min hjälp, och att de dessutom lär sig något på det. Så länge de nu kommer ihåg, det vill säga…

Och samtidigt kan det uppstå lite kul grejor: en kille i SP3:an har lärt sig söka upp saker och ting ruggigt bra. Det är absolut inte min förtjänst, utan snarare hans lärare där på samhällsinstitutionen som är skitbra på sånt. I alla fall så håller han på med ett projektarbete om Moldavien, och han hade hittat en rapport som han gärna ville ha tag på. Han hade titeln, och han hade sökt där han kunde tänka sig hitta den – i Libris, något Balkan-institut, och runt om på olika folkhögskolor. Bara för att hitta rapporten hade han ju hållit på ett tag. Men det var tvärstopp! Alltså kommer han till biblioteket och frågar om hjälp. Jag snabbkollar Libris, konstaterar att han har rätt, innan jag kommer på det. Naturligtvis!

Mindre än en minut senare har jag rapporten i fulltext på min arbetsdator. Jag ropar på grabben som kommer och undrar hur i hela friden jag bar mig åt. "Säg det inte till någon", teaterviskade jag med en hand för munnen, "men jag googlade på titeln…" Han skrattade riktigt, riktigt, gott. Och dessutom lärde han sig att rapporter finns ofta i fulltext så det är alltid värt att göra en googlesökning…


Ansiktsberget på MarsKul grej nu: Kikade genom de nya böckerna innan de åker ut i biblioteket, och där fanns bland annat en som heter "Runt i naturen – Solen, månen och den röda planeten". En väldigt intressant och lättsam bok om allt från atmosfär till stjärnbilder, och så basfakta om olika himlakroppar där emellan. Fastnade lite på mars – vet ni att det finns ett berg där som ser ut som ett ansikte? På svenska heter det tydligen "Ansiktsberget på Mars", och det är efter noggranna analyser konstaterat att det enbart är ett berg. Men lite coolt ser det ut, tycker jag!

(Det här inlägget har lästs 3889 gånger.)