”Bin och människor” av Lotte Möller

Från förlaget:

I den här boken står relationen mellan människor och bin i centrum. Det blir en vindlande och stundtals stingslig resa från antiken till dagens biodlarvärld. Lotte Möller berättar vad man under historien ansett att vi människor kan lära av bina och skildrar bland annat den upphetsade debatten på 1700-talet om huruvida det är en drottning eller en kung som styr bisamhället. Hon beskriver livets gång i kupan och bland biodlare, bin i religion och revolution och den ädla konsten att känna skillnad på olika sorters honung. Vi får också följa grannkonflikter och bisvärmar som spårar ur.


Jag har alltid varit lite svag för bin, och sedan jag började odla själv har jag insett vilka hjältar de och alla andra insekter är. Att en solig dag passera kungsmyntan och nästan bli bortblåst av alla surrande vingar är fantastiskt! Så många vackra små insektsrumpor jag sett där <3

”Bin och människor”, med underrubriken ”Om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker” har utsetts till Årets trädgårdsbok 2019 av Stockholms Gartnersällskap, och blev även nominerad till Augustpriset. Självklart ville jag läsa den!

Boken är uppdelad i två delar, där den första delen har tolv kapitel som utgår från årets månader. För varje månad möter vi ett bifenomen, oftast ur Möllers eget liv, följt av en essä där hon utifrån litteratur och andra källor berättar om fenomenet idag, igår, nära och långt bort. Betraktelserna som inleder varje kapitel är lösryckta berättelser insamlade under ett långt liv, även om formen vill få oss att tänka att allt händer under ett år. Det spelar egentligen ingen roll. Månadens fenomen har ofta årstidsanknytning, och jag – som egentligen inte kan något om bin och biodling – lär jag mig otroligt mycket genom att läsa om Möllers upplevelser och erfarenheter, samtidigt som hennes sätt att se på världen och människor lockar mig att skratta högt emellanåt.

Där får vi också lära känna olika människor som Möller mött, binestorer som Broder Adam, John Larsson och Åke Hansson, för att nämna några, men också helt vanliga och okända människor som bara är intresserade av bin och biodling och av naturlig eller naturlik odling. När hon sedan i varje kapitel kommer in på det mer vetenskapliga och redogör för litteratur, historia, med mera, gör hon det med kärlek och omsorg. Både om bina och om mig, läsaren. Jag som inte har några förkunskaper känner nu att jag faktiskt kan en hel del om biavel, biraser, florans påverkan och hur bin beter sig.

I bokens andra, och mycket korta del, närmar vi oss biodlingen idag. Svårigheter, utmaningar, men också möjligheter och framtidstankar. Här kommer olika typer av odling, kupor och avelstankar till tals. Det här är också den svagaste delen i boken, och här känner jag att jag faktiskt inte lagt så mycket på minnet.

Nej, det som tilltalar mig är Möllers mjuka tilltal och stora kärlek till bina. Hennes egna upplevelser som beskrivs på ett fint och ofta humoristiskt sätt flyter väl ihop med essäerna, och genom hela boken har jag en varm, glad och nyfiken känsla inombords. Det här är ingen uppslagsbok för att lära sig om biodling. Nej, det här är en bok om att lära sig tycka om och värna om bin. (Läs gärna söndagens smakebit om svärmande bin.)

Konklution: Informativt, tilltalande och när jag blir stor ska jag ha bin.

Utdrag ur boken:

Men hur är det med lukten? Redan Aristoteles konstaterade att bin blir aggressiva av obehagliga lukter men också av parfym. Enligt romaren Columella bör den som närmar sig kuporna inte vara berusad, ha ätit vitlök eller låtit bli att tvätta sig. Inte heller ska man nyligen ha idkat älskog. Plinius varningslista var likartad men med tillägget att bin avskyr kvinnor som menstruerar.
Det där om älskog och menstruerande kvinnor låter egendomligt. Men de gamla romarna var inga moralister och rimligen luktade det mer om folk, särskilt ibland, innan deodoranter och dagliga duschar var självklarheter. Speciellt för ett bi vars luktsinne är hundra gånger starkare än människornas.
Moralister var däremot de lärda kristna teologer som något millennium senare skrev om biskötsel. De var också väl inlästa på de antika författarna och tycks ha litat mer på dem än på egna iakttagelser. Men de var också fromma män som såg Herrens vilja i allt, även bistick. Sticken var Guds varnande pekfinger för ett syndigt leverne. ”Om du vill stå på god fot med bina så att de icke sticker dig, måste du undvika sådana saker som de ogillar. Du får inte vara okysk och smutsig, ty orenhet och snusk avsky de, eftersom de själva är mycket kyska och renliga”, skrev prästen Charles Butler, som kallats den engelska biodlingens fader. Den svenske biskopen Olaus Magnus gick på än värre i sin Historia om de nordiska folken:
”Aldrig drivs de till en så förbittrad strid mot en ofredande fiende som när det gäller att rikta gadden mot en berusad människa med stinkande andedräkt – deras största fasa – då hon nalkas deras boningar. (…) Tjuvar, kopplare och kvinnor som ha sin månadsrening ha ett högeligen menligt inflytande på bina, om de nalkas deras kupor. Förhållandet är det samma med dem som pläga älskog och med sådana som förtär skarp och illaluktande föda ävensom salt mat av allehanda slag.”

Bin och människor av Lotte Möller

Bokens första mening: Romaren Plinius menade att honungsbina är de enda insekter sin skapats för människornas skull, en åsikt som levt kvar länge och som man fortfarande kan möta idag.
Antal sidor: 222
Förlag: Norsteds
Utgivningsår: 2019

Andra som skrivit om boken är Monika Tunbäck-Hanson, Boktokig Eva och Breakfast book club.

Du kan köpa boken på Adlibris, Akademibokhandeln, Bokus eller CDon.

Och om du har bibblokort i Övik kan du liksom jag låna den här.

(Det här inlägget har lästs 2568 gånger.)