Böcker som samtalar

Jag tycker det är häftigt med böcker som påverkar mig långt efter att jag lagt dem från mig. Ibland har jag hunnit glömma dem, vet inte ens om att det är just den där boken som påverkar mig, som får mina tankar att styra i en viss riktning eller som gör att jag ställer just de frågor som poppar upp vid ett speciellt tillfälle.

Tidigare i våras läste jag en sådan bok. ”Böcker som samtalar” av Lena Kjersén Edman är en fascinerande liten sak. Inget att läsa från pärm till pärm, utan mer en bok att läsa lite här och lite där ur. På så sätt räcker den ju längre också! 😉

Det Kjersén Edman på ett så enkelt och lättfattligt sätt lyckas förmedla är hur samband mellan böcker och texter kan se ut. Ibland är det medvetet från författaren, han eller hon kanske plockar in en annan romanfigur i sin egen bok, antingen i en biroll eller som en referens. Ibland kan det vara omedvetet, att författaren använder sig av en figur som redan finns och är känd, men som inte helt och fullt pekas ut i den egna romanen. Askungen är en sådan figur som dyker upp lite här och lite där, Pippi en annan. Jag är inte lika bra på att förklara som Lena, läs boken istället.

Grejen med just det här inlägget är att det här med böckers intertextualitet (som det så vackert heter) är det har påverkat mig just precis idag. Jag läser som jag tidigare nämnt en bok som heter ”Gargoylen” just nu. Parallellberättelsen i den tar sin början under 1300-talet, och Dantes ”Den gudomliga komedien” har en stor roll i berättandet. Och just idag kommer jag på mig själv med att desperat leta runt efter en pocketutgåva av densamma, eftersom en bok på nästan ett kilo känns lite väl mastigt…

Eller? Beslutsångest!! Jag menar:

Till mitten hunnen på vår levnads vandring
hade jag i en dunkel skog gått vilse
och irrat bort mig från den rätta vägen

Hur vackert är inte det!! Har lagt den i kundvagnen, men väntar med att gå till kassan.

Hur mycket är 860 gram egentligen?

(Det här inlägget har lästs 3590 gånger.)