Bokalfabet 2.0 – P

Jag hann inte med på Bokalfabetet igår, så det kommer idag istället.

Petig är det minsta jag tycker man kan säga om Dan Brown. Jag gillade ”Da Vinci-koden” och tycker att ”Änglar och demoner” var oerhört lärorik, men allvarligt, ”Den förlorade symbolen” var bland det jobbigaste jag någonsin har lyssnat på. Jag har helt enkelt lovat mig själv att ”aldrig med Dan Brown i mina öron”. No way.

Påföljd och straff är något jag sällan läser om. En bok jag skulle vilja läsa är ”El Choco”, P har läst den och tyckte den var helt OK, många killar gillar den, och jag ångrar verkligen att jag inte var och lyssnade på Jonas Andersson när han besökte Ö-vik för några år sedan.

Pyssling kan inte bli något annat än Lame-Kal. Jag menar, första tanken är Nils Karlsson, men den läste jag aldrig som liten. Däremot fullständigt älskade jag Astrids ”Nånting levande åt Lame-Kal” så mycket att det är den första berättelse jag kommer att tänka på därefter.

Parallellhistorien utöver det vanliga är ”Dagen efter”. Fast den har jag kanske nämnt förut…?

Panelhöna – här tar det helt stopp! Det enda som kommer in i skallen är Hönan Agda, och därifrån hoppar tanken vidare till ”Glennkill”, men det handlar ju om får? Tusan också!

Nåja, en bokkaraktär är i alla fall Peter Pan, även om jag mest gillar Tingeling och fascineras mest av Kapten Krok… 😉

Och så slutligen, en bok som beskriver ett paradis, är ”Döda fallet och Ragundasjön”. Sommaren 2000 jobbade jag som guide i Döda Fallet, en av de absolut vackraste arbetsplatser jag någonsin haft. Har du vägarna förbi, sväng in och stanna. Gå en tur genom fallet, titta på häxgrytorna eller om det är en varm sommardag – följ stigen genom björkskogen över åsen till älven och ta ett dopp. Det är vackert, det är fascinerande. Det är ett litet paradis mitt i vackra Ragundadalen.

(Det här inlägget har lästs 3463 gånger.)