Bokalfabet 2.0 – Q

Que? Q?

OK, säger du det så.

Quisling var norrman och hjälpte nazisterna. En annan norrman som jobbade för tyskarna men vars baktankar har diskuterats både en och två gånger är Knut Hamsun. ”Svält” är en roman jag ofta får upp i skallen i olika sammanhang, även om ”Pan” helt klart är den av hans böcker jag har läst som jag tyckte mest om under läsningen. ”Svält” var liksom lite mer … jobbig. Men ack så läsvärd!

”Qigong enligt Biyun” är en liten pocket som jag brukar plocka fram och titta i emellanåt när jag får ett yoga/qigong/mindfulness-ryck. Jag gick en kvällskurs för en massa år sedan där här boken var den enda litteratur vi använde, och jag tyckte verkligen om den. Ännu mer tyckte jag om qigong.

Qvint är fem som i Enid Blytons Fem-böcker. Min stora syster hade ett gäng fem-böcker och när jag plöjt mig genom dem rotade jag reda på dem som fanns på biblioteket, som på den tiden låg i det gula trähuset på höjden bakom högstadiet, mitt emot Konsum. Ah. Minnen…

Quorn är jag inte så förtjust i. Äter det ibland när jag inte orkar fixa riktiga lunchlådor utan slänger ihop en burk majs, en eller två förpackningar bönor, ett par förpackningar krossade tomater och en påse qourn. Lunch för en hel vecka. Om jag inte minns helt galet är grunden ett recept i Pauluns ”ISO-dieten”.

Qaida (som Al-Qaida som väl få bli någon form av terrorism) – terrorism är ett dubbelbottnat begrepp. Lite som fascism. Det har skiftat i betydelse över tiden och går alltmer till betyda ungefär ”allt som verkar för att störta den livsstil vi har i väst”. Jag plockar istället fram mitt ex av ”Våra ord” (denna guldklimp!) och läser där att terror kommer från det latinskta likalydande ordet med betydelsen skräckbild eller skräck. Kan alltså inte säga annat än vad som helst av Stephen King. Jag hugger till med ”Det”.

En karaktär med för- eller efternamn på Q – [ … ] Eeehh….. Pass. Kommer inte på en endaste en! Det måste ju finnas, eller hur?!

Och så en qulig favorit. Alltså, jag läser ju sällan rolig-roliga böcker. Jag har pinat mig genom några Paasilinna mest för sakens skull, liksom en eller två Loe. Sen kan jag skratta bitvis framförallt under läsningen av ungdomsböcker, men annars? Jag brukar inte ens bokprata om roliga böcker för de yngre barnen, det är liksom inte mitt gebit.

(Det här inlägget har lästs 3249 gånger.)