Bokalfabet 2.0 – R

Dags igen, och en lite enklare (?) bokstav än förra veckan.

Rosig är ju Olle, både i texten och på illustrationerna. Överlag måste jag säga att Elsa Beskows böcker utan problem kommer att stå sig länge, länge. Min favorit från barndomen får bli två – ”Hattstugan” och ”Sagan om den lilla, lilla gumman”.

Rymma gör Rasmus, och det kan man ju förstå. Och det vete tusan om inte den andra filmatiseringen faktiskt är strået vassare än boken – men det kan ju vara Allans förtjänst, förstås. (En annan gång ska jag berätta om ett av mina mest fantastiska teaterminnen. Allan är med. Jorå.)

Reaktion är något som många (alla?) författare och konstnärer vill uppnå med sina verk. Punkband vill ofta protestera mot det kapitalistiska och världsliga, och därför var det extra kul att läsa om Johnny Ramones liv och leverne, eftersom han ju faktiskt var en uttalad republikan.

Råtta … eeeh … *tänker* …. Krösus, så klart! Denna snikna lilla sork som förpestar omgivningen i alla Bamse-tidningar! (Inser så här i efterhand att jag egentligen lika väl hade kunnat svara Lukas Lundin.)

Ryssland är jag väldigt dålig på. För mig är det tandlösa gummor med hucklen, bortsj, korrumperad polis, en överöveröverklass som slösar med kaviar och så en modig kvinna. Anna Politkovskajas mördare (hela högen) är fortfarande på fri fot. Och jag har fortfarande inte läst ”Tjetjenien – sanningen om kriget”. Däremot har L, en man från Grozny, berättat för mig hur vacker staden är, hur mycket han längtar tillbaka och varför han flydde. Och därför orkar jag tyvärr inte med mer realitet när det handlar om Tjetjenien.

Oj. Det blev allvarligt, det här.

Jag försöker lätta upp det hela med en bokkaraktär med för- eller efternamn på R – Rikard Lejonhjärta är den modige medeltide engelske kung som fått ge sitt efternamn till ”Bröderna Lejonhjärta”, en helt fantastisk bok som liksom så många andra av Astrids böcker kommer att leva länge, länge.

En bok i Robinson Crusoes anda är – om jag ska dra det långt (och det ska jag!) – Siri Hustvedts ”Sommaren utan män”. Ja, OK, hon är inte öde, och nej, hon är inte där för att fundera över livet, men vadå?! Den är sjukt bra, och jag bara måste få hypa mitt nästa bokinlägg lite…. 😉

(Det här inlägget har lästs 3175 gånger.)