Bokalfabet 2.0 – W

”W?” tänker jag.

Jodå, enligt O som helt oförskräckt kastar ur sig fem ord på just w till bokalfabetet den här veckan.

Wallraffa. Wallraffa? Alltså, jag vet att jag har hört det, men vad betyder det? Får alltså leta upp SAOL i bokhyllan (eller på webben eller på fånen) och läsa där. … OK, nu vet jag.

Wannabe är ett lite tvetydigt ord, tycker jag. Är det enbart negativt, eller finns det även med en positiv klang? Att vilja vara någon annan än den man är och vilja ta sig någon annanstans kan vara drivkraften man behöver för att förändra sitt liv. Zlatan är en sån kille, han ville visa alla, föräldrar, ledare och andra att han visst var någon, att han kunde, och ingen kan ju säga att han inte kommit någonstans på den viljan.

Whisky kan jag väl dricka, om jag är tillräckligt berusad innan. Eller väldigt förkyld. Senast jag hade en dunderförkylning var i maj när jag satt fullt påpälsad lutad mot söderväggen och läste ”Gargoylen”, en halvkonstig bok som senare fick mig att klicka hem Dantes ”Den gudomliga komedin” från Adlibris. Utan att ha druckit varken whiskey eller annat starkt.

Wienerkorv äter jag inte, helst inte korv över huvudtaget. Är wienerkorv från Wien? Eller syftar wien-et på något annat? Jag struntar i SAOLen och tar för givet att det syftar på Wien, vilket får mig att tänka på en av medstudenterna på arkeologikursen, ”Tüsken”, som vi lite småretsamt kallade honom. (Jo, han var från Tyskland och läste arkeologi i Sverige för att lära sig mer om nordisk arkeologi och svenska.) Vår huvudlärare på kursen var Stig Welinder, en man som är lite av en legend inom nordisk arkeologi och som även har givit ut boken ”Sveriges historia – 13 000 f.Kr. – 600 e.Kr”, en bok jag så gärna skulle äga men av någon anledning inte har.

Jag skulle i ärlighetens namn inte ha något emot att åka på en weekendresa till Barcelona, och trots att jag egentligen inte alls är intresserad av fotboll skulle jag önska att jag då fick gå på en av deras hemmamatcher mot Real Madrid. Drömma går ju. (Och boken som hör till det här resonemanget är såklart Zlatan igen, om nu någon trodde något annat.)

Veckans bokkaraktaktär får bli Edgar Wibeau, huvudpersonen i Ulrich Plenzdorfs ”Die neue Leiden des jungen W.”. När jag läste tyska fick vi först läsa Goethes Werther, och sedan den här. Berättelsen är uppbyggd på samma sätt, förutom då att Edgar lever och verkar i Öst-Berlin under det tidiga sjuttiotalet. En liten udda berättelse som av någon anledning fastnade i mig och vägrar släppa taget.

Och så vill enligt O att jag ska berätta om varför jag bloggar, alltså har startat upp min webblogg.

Tja, egentligen började det där på vårvintern 2008 med att jag var nyfiken på hur det funkade med bloggning, och så tog jag chansen att på ett enkelt sätt visa mamma där hemma i Jämtland hur jag har det i vardagen. Att det blev mycket böcker och läsning speglar ju bara den jag är, läsandet är ju min största hobby och att läsa om böcker och läsning hos andra på andra bloggar ger mig så otroligt mycket. Att blogga och vara delaktig och kommentera andra är det där boksamtalet som vi bokbibliotekarier så gärna vill ha, fast utan fysiska gränser, liksom.

Nu minns jag inte riktigt längre var jag började läsa bokbloggar, men en som jag vet att jag följt i alla år och som är lite av min husgud inom bokbloggandet är Bokhora. Jag gillar framförallt att de är flera och att de har olika förutsättningar och tilltalas av olika stilar, det blir det göttaste av allt, liksom. Och de bloggar som jag just nu följer mer eller mindre slaviskt har jag skrivit om för ett par veckor sedan.

(Det här inlägget har lästs 2703 gånger.)