Bokalfabet 2.0 – Z

Ja jizzez, är väl det minzta man kan zäga. Z, som i Zlatan, alltså.

Ordet zygot tycker jag låter lite skräckfilmsaktigt, som något som skulle kunna komma ut ur Susan Sarandons mage i en av Alien-filmerna. (Jag vet att det inte är Susan Sarandon utan Sigourney Weaver – men jag blandar alltid ihop dem. Som nu.) En annan Susan är Susan Hill som skrev den korta lilla spökhistorien ”The small hand” som jag läste i somras, och som verkligen är en riktig mysspökis.

Zen, eller ja, buddism överhuvudtaget, känns som en väldigt förlåtande inställning till livet. Det närmaste jag har kommit den grundfilosofin är på mina mindfulnesssejourer. ”Mindfulness i vardagen” av Ola Schenström är en bok jag ofta återvänder till, och hela skivan ligger som favoriter i mediaspelaren och körs emellanåt.

”Karlstad zoologiska” försökte jag mig på att lyssna på en gång eftersom det skulle vara så himla roligt och lättsamt. Det gick inget vidare, och alltsedan dess är jag lite allergisk mot Hanna Hellquist. Orättvist, jag vet, men så är det.

Zooma är jag lite halvkass på, liksom mycket annat som har med fotografering att göra. Jag är en sådan som mest bara tittar och trycker av utan att hålla på och blippa en massa med olika inställningar. Men när jag på en elevs förfrågan köpte in paketet med Scott Kelbys tre böcker om digitalfotografi kände jag att det finns hopp även för mig. Fast jag har inte lånat dem än.

När man upplever att solen står i zenit är det verkligen mitt på dagen i ett betydligt varmare område än Sverige i februari. Kanske i öknen? Lasse Bergs ”Gryning över Kalahari” ligger i bokhyllan och ropar lite på mig, men jag har bestämt mig för att det får bli längre fram i vår.

Veckans bokkaraktär får bli Zarathustra, som jag inte har läst. Vi nosade lite på Nietzsche (ze där – ett zlatan till!) när jag läste tyska, men jag har effektivt förträngt allt.

Och så veckans klurfråga: hur ser min bekvämlighetszon ut när det kommer till läsning och hur ofta tar jag mig utanför den? Hur brukar resultatet bli då? När hände det senast?

Hm. Jag läser väl det mesta, även om jag får allt svårare för eländessjälvbiografier. Jag har heller aldrig riktigt knäckt det där med SF även om både skräck och fantasy brukar funka. Det som jag tycker jag märker allt mera av är att ju trögare det går med läsningen, desto mer uppskattar jag en riktigt lättsmält ungdomsbok. Och omvänt, när jag är i ett ordentlig flow vill jag gärna ha utmaningar, både språkliga och intellektmässiga.

Absolut senast jag hoppade på en bok som jag kände lite sådär inför gick det i alla fall helt klart över förväntan. Vilken bok det var? Zlatan, förstås…

(Det här inlägget har lästs 3276 gånger.)