Bokprat för åk 4

Idag på förmiddagen har jag haft bokprat med åk 4. Det är en härlig klass som var min första sagostundsgrupp för några år sen. Det är väl kanske därför de finns lite extra mycket i mitt hjärta, och jag försöker verkligen komma ihåg namnen på alla och få en skön relation till dem. Det känns som om jag har lyckats ganska bra, det märks att de tycker att det är helt OK att gå till biblioteket, och de hojtar alltid ett glatt ”Hej Tina!” när jag möter dem på stan. Och det känns som om jag håller på att hitta rätt nivå på bokpratandet, även om det har tagit lite tid.

De böcker jag tipsade om idag var:

”Coolt!” av Michael Morpurgo
”Coolt” är Robbies favoritord – han säger coolt om det mesta. Det enda som inte är coolt är hans mamma … Hon är som alla andra mammor – tjatig! Och mest tjatar hon om att Robbie inte ska säga ”coolt” om allting. Men en dag händer en sak som gör att hon inte kan tjata längre. En dag när Robbies pappa ringer säger mamman åt honom att gå ut med Lucky, hans älskade hund, en sväng. Robbies mamma och pappa är inte så sams, och hans mamma vill inte att han ska höra vad de säger. Men då rymmer Lucky, och när Robbie springer efter för att fånga in honom blir båda påkörda av en bil! Och nu ligger Robbie i koma. Grejen är den att han hör allting. Han känner dofter och hur hans mamma, pappa och lillasyster tar i honom, men fastän han verkligen försöker kan han inte vakna, inte röra sig och inte säga någonting. Robbies föräldrar och kompisar gör allt för att få honom att vakna igen, de hälsar på, berättar hur det går för Chelsea (Robbies favvolag i engelska ligan), och försöker på alla sätt få honom att vakna. Robbies läkare säger att överraskningar kan hjälpa honom att vakna, så hans pappa ordnar en ordentlig överraskning: han lyckas få dit Zola, den berömde fotbollsspelaren och Robbies idol, och han har med sig sin matchtröja som Robbie får. Robbie ligger där i sängen och hör allt, och han vill verkligen vakna men kan inte! Men läkaren är helt säker på att han har hört, för han märker hur pulsen och blodtrycket går upp. Då kommer hans pappa på en sista grej, en superöverraskning, som kanske kan få Robbie att vakna…
Kommentar: Lite halvdant. Mycket stök och bök innan vi kom igång, och mycket flytt på stolar, titta i andra böcker osv, så det kändes inte som om jag fångade dem så där riktigt bra. Men tydligen gick boken hem i alla fall, eftersom de ändå lånade alla utom ett exemplar.

”Bli ihop” av Thomas Halling
Kalle har bekymmer! Igår var allt som vanligt, men nu är ingenting som det ska vara – och allt beror på den nya tjejen i klassen. Ellen… Egentligen vill Kalle fråga chans, men han törs inte riktigt. Och då händer det som inte får ske – Leo, klassens coolaste kille frågar chans istället, och Ellen säger ja! Åh! Varför, varför, varför frågade inte Kalle chans istället? Men då får Kalle en idé – han ska konkurrera ut Leo! Han ska visa Ellen vilken superkille han är, och det finns ingen hejd på vad han kan hitta på! När de äter lunch säger han att köttbullarna egentligen är älgbajs, och eftersom Leo är lite äckelmagad går han därifrån. Men istället för att bli impad blir Ellen arg?! Så skulle det ju inte bli! Men så kommer Kalle på något ännu bättre: han kan impa på discot på fredag! Ha! Han kan ju dricka nästan hur många läskflaskor som helst, genom att tävla med Lasse kan Kalle visa hur cool han är! Men inte heller det går som han tänkt, istället blir han illamående och kräks över hela sig… Till slut kommer han på det perfekta – när klassen ska till badhuset nästa gång ska han hoppa från tian! Kalle brukar träna simhopp, så det vet han att han kan! När de kommer till badhuset klättar han upp till tian, och långt därnere ser han hela klassen stå och titta, Ellen också. Han tar av sig badrocken och… HAN HAR GLÖMT BADBYXORNA!!!
Kommentar: Två av tjejerna hade läst boken innan, och det syntes att de tyckte om den och de var jättespända inför vad jag skulle säga om den. Cajsa satt nästan som på nålar! Oliver gissade att han hade glömt badbyxorna och alla killarna tyckte det var jättepinsamt!

”Akimbo och lejonen” av Alexander McCall Smith
Akimbo är en kille som bor vid ett viltreservat i Afrika. Här finns zebror och bufflar, och om man har tur kan man också se lejon, giraffer eller vårtsvin. Visst låter det kul och spännande? Men just nu har Akimbo himla tråkigt. Alla hans vänner är borta, och det verkar som om det inte händer någonting alls i viltreservatet. Hans pappa är chef över de andra i reservatet och har inte riktigt tid för Akimbo. Men så en dag säger hans pappa att han ska åka bort några dagar. Det har kommit rapporter om problem från några gårdar som ligger vid reservatet, det är nämligen så att lejon angriper människornas djur. Och när han ska fara får Akimbo följa med! Akimbo har varit med sin pappa på flera andra uppdrag, men aldrig något med lejon. När de kommer fram till gården där lejonet varit på nätterna bestämmer Akimbos pappa att de ska försöka göra en fälla och fånga lejonet i. Det enklaste hade ju varit att skjuta lejonet med en bedövningspil så att det somnar, och sen kan man flytta det till en annan del av reservatet där det inte kan döda tama djur. Men eftersom lejon helst jagar på natten går inte det – man kan ju inte skjuta när det är kolmörkt! Alltså ska man försöka fånga lejonet i en fälla och sedan flytta det långt bort. Nästa natt sitter Akimbo och hans pappa ute i mörkret och väntar på att lejonet ska komma. Efter en lång, lång väntan hör de så det ljud de väntat på – boskapen blir oroliga och råmar av skräck, och så hör de en duns och sedan ett högt rytande! Lejonet har gått i fällan! Akimbos pappa går bort till fällan för att titta, och då händer det värsta – fällan har inte fungerat! Den har inte slagit igen, utan Akimbo ser hur lejonet smyger sig ut ur fällan, när hans pappa är på väg dit! Akimbo får tag i sin pappas gevär och skjuter ett skott rakt upp i liften som skrämmer bort lejonet. Men när de kommer fram till fällan sitter det ett lejon där inne – en liten lejonunge. Den kommer inte att överleva utan sin mamma, men frågan är om Akimbo kan hjälpa den.
Kommentar: Här hade de börjat skruva på sig ordentligt, och jag kortade ner pratet ganska mycket. Den gick inte alls hem, och jag vet inte riktigt varför? Jag tycker att det är en mysig bok, men de vill kanske hellre ha spänning och kärlek?

”Hon ska det bli!” av Bo R. Holmberg.
Sedan tänkte jag hoppa tillbaka till Sverige och – faktiskt – till Ö-vik! Den som berättar den här boken är en kille, och nu har det börjat en ny tjej i klassen. Hon heter Elva, med e, fast killen i boken tycker att hon ser ut som en älva med ä, som är en flicka i vit klänning och lj
ust utslaget hår som dansar i skogsbrynet. Elva är som sagt ny i klassen och bor på – Skogsgatan! Vår kille blir riktigt kär i henne, men när han ska prata med henne första gången, vet ni vad som händer då? Han går fram till henne, men innan han hinner säga ett enda ord säger hon istället: ”Stick, dra, försvinn!” Det är de första ord Elva säger till honom. Men han ger inte upp utan bestämmer sig för att fråga chans, men hur gör man det? Jo, han skickar frågan via mailen, och sedan är det bara att vänta på svar… Men det kommer inget svar! Men till slut, efter flera, flera dagar, säger hon plötsligt: ”Jag mejlar i kväll.” Men han har ju ingen dator hemma! Ska han måsta vänta ända till imorgon innan han får läsa hennes mail? Till slut ringer han fröken och skyller på ett skolarbete han måste göra klart, och hon kommer och släpper in honom i skolan… Kul med den här boken är att den utspelar sig i Ö-vik. Man känner igen saker, som Skogsgatan, biblioteket i Arken vid hamnen och så en pizzeria som finns på torget.
Kommentar: De var tokless när jag började med den här, men bara genom att säga att det är i Ö-vik allt händer och att Elva bor på Skogsgatan så var de med på noterna. Frågorna haglade om vilken skola de går på, och på slutet funderade de vilken fröken det var som låste upp skolan så att killen kunde komma in och läsa mailet. En av de nya pojkarna ville veta vad det stod i mailet, så jag läste upp det. Huggsexa!! Lovely!

(Det här inlägget har lästs 4632 gånger.)