Bokprat nr 2

Japp. Fyrorna avklarade, femmorna kommer imorgon. De är lite svagare läsare än fyrorna jag hade idag, så det är ett litet snäpp enklare böcker som gäller imorgon.

Alex - som i AlexandraBok nummer ett är "Alex – som i Alexandra" av Ylva Wallin. Alex älskar hockeyn. Att känna fartvinden i ansiktet och höra ljudet av skridskorna mot isen gör henne lycklig. Hon är keeper och när hon gör en riktigt bra räddning är livet som bäst. Hon har redan bestämt sig – hon ska spela hockey så länge det bara går, hon ska bli proffs! Alex är enda tjejen i laget, men det spelar ingen roll, för hon är bra och de andra killarna vet att hon är det. En dag ringer Simon, Alex bästis, och säger att Peter Forsberg ska komma till kvällens träning. "Det är sant," säger Simon, "Danne känner honom!" Danne är deras tränare, men Alex tror inte riktigt på det där. Det visar sig också att det inte är proffset Peter Forsberg, utan en ny kille i laget som heter Peter Forsgren som kommer. Peter kommer från ett annat lag som är bäst i stan och bara det är lite konstigt. Varför byter han lag mitt i säsongen, och dessutom till ett sämre? Och en annan sak blir Alex också lite fundersam över – spelade han inte som målvakt i det andra laget? Och dessutom verkar hans pappa tycka att det är fel med en tjej i laget, att hon inte är lika bra som killarna och därför inte ska få stå i mål. Och på skolan börjar Simon umgås med Peter och Alex börjar känna sig riktigt utanför. Då kommer hon på det! Hon ska fixa världens grej till klassdiskot de ska ha om några veckor! En rökmaskin! Fast när hon sagt det ångrar hon sig – hur ska hon kunna få tag i en rökmaskin…?

Bok nummer två är "Stölden" av Bengt Martin. (Det är en gammal bok som den pensionerade kollegan haft stående på en vagn i evigheters evighet. Hon har använt den, och jag tänkte ge den ett försök. Den är så gammal att det inte finns tillstymmelse till bokomslag på webben…) Bobo gillar inte skolan. Dels är det hans namn – Bobo. Har de någon vikarie så brukar de inte fatta vad han heter och det brukar bli ett väldigt tjat innan vikarien har fattat. De brukar alltid sluta med att Bobo är helt röd i ansiktet och stirrar ner i bänken. Dessutom har Bobo glasögon och är minst i klassen. Och så är han blyg också. De andra killarna brukar reta honom och kalla honom för Glasögonormen eller Lipsillen. Och inte kan han säga något till mamma – hon skulle aldrig förstå! Värst av alla är Hubbe, en av de tuffaste killarna i klassen. En dag säger Hubbe att han kanske ska låta Bobo vara – men att då måste han göra en grej för att slippa. De kommer överens om att träffas utanför en av affärerna på stan vid stängningsdags. Det Bobo ska göra är nämligen att stjäla en spelare. (Här blir det lite knökigt. Affären är Tempo, och spelaren är en kassettspelare. Eller det kanske inte spelar någon roll?) Bobo är jätterädd, men törs inte säga nej. Eftersom det affären snart ska stänga måste de skynda sig, men när Hubbe till slut är nöjd och de går mot dörrarna – då är det låst! De är inlåsta och kommer inte ut. Tänk om de inte kommer ut på hela natten…

SkolresanSedan ska vi ut på skolresa i boken "Skolresan" av Bente Bratlund. Äntligen är det dags för skolresa! Både Anna och Ronja har längtat jättemycket, men nu när de ska iväg blir det inte lika kul. Ronjas kille Kalle gör slut med henne, och blir istället ihop med Bitte. Ronja är så klart jättearg och fattar inte alls hur Kalle kan vara tillsammans med henne. Hon tycker att Bitte är både falsk och elak. Och Bitte gör så klart allt hon kan för att Ronja ska bli avundsjuk. När de till slut kommer fram säger deras fröken att Anna och Ronja ska dela rum med Lisen – och Bitte! Ronja vill inte alls och säger att hon vill åka hem! Hon vägrar vara inne på rummet samtidigt som Bitte. Hon väntar med att gå in tills Bitte gått ut, och när det är dags för mat vill hon inte följa med Anna till matsalen. Och hon kommer aldrig till matsalen. När Anna går tillbaka till rummet upptäcker hon att Ronja är borta! Hon finns ingenstans och både hennes skor och jacka är borta. Tänk om hon har gått ut för att lifta hem! Tänk om hon går vilse och de aldrig kommer att hitta henne!

Legenden om PotatishäxanDen sista boken för dagen är "Legenden om Potatishäxan" av Eoin Colfer. Det är en bibliotekarieklassiker… Lukas har fyra bröder. Tänk er det – fem pojkar i samma hus. Hela tiden. Om de tar med två kompisar var hem, då kan det vara femton personer inklämda i huset. En dag när deras pappa kommer hem och hittar tre av sönerna och fyra främmande pojkar som svingar sig i sovrumsgardinerna får han nog. Han och mamma bestämmer sig för att något måste göras. Och det är pappa som kommer på idén: Lukas och hans bror Martin ska gå till biblioteket! Det är lärorikt och vad kan hända om man sitter med en bok i handen? Men Lukas och Martin vet att det är förenat med livsfara att gå till biblioteket. Eller, själva biblioteket är inte farligt – men bibliotekarien. Hon är helt galen! Hon avskyr barn och har varit spanare i armén. Och dessutom har hon en pluggpuffra, en potatisbössa, under skrivbordet. Den kan hon ladda med hela potatisar och så skjuter hon med den på barn som inte är tysta i biblioteket. Det är därför hon kallas för Potatishäxan. Men det spelar ingen roll vad de säger, mamma och pappa har bestämt sig – Lukas och Martin ska till biblioteket. När de kommer fram till biblioteket möter de en annan pojke i dörren. Han har tårar i ögonen och någon har släpat runt honom i halsduken. Han tar tag i Martins tröja och skriker åt dem att "gå inte in dit! För Guds skull, gör det inte!" Men de måste… När de kommer in får de syn på Potatishäxan. Hon är jättestor. Längre än deras pappa och bredare än deras mamma och båda mostrar tillsammans, och ögonen är som svarta skalbaggar innanför glasögonen. Men det mest skrämmande av allt är att hon rör sig ljudlöst, som en ninjabibliotekarie, och att hon alltid dyker upp när man som minst vill det. Och så är det ju det där med potatisbössan…

(Det här inlägget har lästs 3037 gånger.)