Börjar varva upp

Det är de sista dagarna på sommarens ledighet och jag börjar så smått komma på mig själv med att tänka på jobbet. I morgon måndag drar det igång, och då börjar jag direkt på mitt nya jobb på Universitetsbiblioteket. Det känns spännande, roligt och lite småpirrigt!

Bläddrade häromdagen genom sommarens nummer av Biblioteksbladet. Läser där om bemötandet, det ack så viktiga i att vara medveten om hur och varför jag bemöter en låntagare som jag gör. Och att alla låntagare naturligtvis inte ska ha samma service, att jag som bibliotekarie måste anpassa mig efter låntagaren – inte tvärtom! Det är min åsikt också.

Men så känner jag att det krockar med den verklighet jag har på mitt huvudsakliga jobb. När vi som jobbar bara blir färre och färre är det anpassningen efter låntagarna som får stryka på foten. När tiden inte räcker till att personligt kunna hjälpa alla som frågar, då kan jag inte annat än tycka att det på ett mycket negativt sätt går ut över låntagarnas behov. Jag kan känna att jag i mitt jobb tyvärr allt mer går åt det hållet att låntagarna får anpassa sig efter mig och vad jag hinner med, istället för att jag har möjligheten att ge dem vad de frågar efter och behöver.

Tiden saknas, och dessutom kommer den nu att minska ytterligare eftersom jag ska vara tjänstledig 25% och inte får någon ersättare för det bortfallet. Det kan jag inte påverka. Det jag kan påverka och som jag lovar mig själv och mina besökare för det kommande läsåret är att jag ska försöka bli mer medveten i mitt bemötande av dem, att jag trots tidsbrist ska försöka vara lyhörd för deras behov och att jag alltid ska försöka ha ett leende över åt var och en.

Medveten, lyhörd och leende. Så går jag till jobbet i morgon.

(Det här inlägget har lästs 3129 gånger.)