Dags att lura mig själv lite

Jag gillar att träna. Jag gillar att ta i så jag får blodsmak i munnen och så att pulsen dånar i huvudet. Jag gillar att ha träningsvärk och skakiga ben. Jag gillar att få öka på vikterna och nästan inte orka pressa de där två tre sista repetitionerna. Jag gillar att se framstegen.

Men.

Jag gillar också godis. Jag gillar socker, sötsaker och – framför allt – jag älskar choklad. Varje månad lägger jag säkert trehundra spänn på godis och choklad – minst! Horribelt, jag vet.

Så trots att jag äter hyfsat, tränar bra och egentligen borde ha en skön känsla i kroppen känner jag mig ofta lite tung, svullen och orkeslös. Jag vet att det också beror på hur jag mår rent allmänt och allt jag faktiskt är sjukskriven nu. Men idag känner jag att jag liksom har fått nog av den där känslan.

Så jag ska försöka lura mig själv lite.

Och jag har räknat ut det så här: jag vill ju verkligen ha en iPad (eller möjligtvis en Samsung Galaxy Tab) – men jag behöver den inte. Jag vill sjukt gärna ha det där iPhonefodralet, men jag behöver det inte. Men. Nu tänkte jag lägga typ tre till femhundra i ”godisskålen” – och vill jag ha godis får jag ta av den. Nästa månadsskifte gör jag samma sak. Och här kommer det fina i kråksången. De pengar som ligger kvar där får jag använda till en onödig elektronisk grej. Som bara är till mig. Inga pengar – ingen grej.

Borde funka. Jag är ju så lättlurad.

Jag börjar med en femhunka.

(Det här inlägget har lästs 3451 gånger.)