Day 01 – Best book you read last year

OK, 30-listan, here we go!

Fjolårets bästa bok, alltså. Jag vet inte hur många gånger jar helt överlyckligt skrek ut till hela världen att nu har jag läst årets bästa ungdomsbok!! Det var ”Jokern”, ”Skuggvarelser”, ”Hungerspelen”, ”Ett hål i själen”, och flera andra. Men är någon av dem verkligen fjolårets bästa bok? Möjligen ”Hungerspelen”, den är helt enkelt grymt bra!!

Men inte bäst.

Den bok som kommer att finnas med mig länge, länge, den bok som faktiskt utökade min sedan länge ”topp tre”-lista till en ”topp fyra”-lista är:

*trumvirvel*

”Dagen efter” av Lionel Skriver.

Eller (Oh!) den engelska originaltiteln – The post-birthday world – den är fantastisk!!

Det hela börjar egentligen flera år tidigare. Irina, barnboksillustratör, och hennes man Lawrence har sedan flera år tillbaka träffat Irinas kollega och hennes man Ramsey på hans födelsedag. När Ramsey och hans sambo går skilda vägar fortsätter Irina och Lawrence att upprätthålla den traditionen, även om Irina alltid känner sig lite utanför. Ramsey är professionell snookerspelare och Lawrence en inbiten statistiknörd, så de två har alltid saker att stöta och blöta.

När så Lawrence är utomlands på ett uppdrag går Irina motvilligt med på att äta födelsedagsmiddagen själv med Ramsey. Det visar sig trots förutsättningarna bli en lyckad kväll, de har trevligt, roligt och mer gemensamt än de båda tidigare trott. Efter middagen åker de hem till Ramsey för ytterligare ett glas och väl där … uppstår en känsla.

Irina får en fysisk längtan efter att känna denne mans läppar mot sina, att kyssa honom, att uppleva honom, och den här känslan är så stark, så påtaglig att den inte går att bortse från.

Och där slutar kapitel ett.

När kapitel två börjar är det dagen efter, den första dagen i the post-birthday world.

Irina kysste verkligen Ramsey, och det blev starten på något helt nytt. Bakom Lawrence rygg inleder de båda ett förhållande, och efter några månader tar Irina ut skilsmässa och flyttar till Ramsey. Med honom är livet som en berg-och-dal-bana. Kärleken och passionen är starkare än något annat hon upplevt, samtidigt som snooker och hans spelschema alltid går i första hand och Irinas jobb blir lidande för att slutligen nästan helt upphöra.

Eller, nej, vänta! Irina kysste inte alls Ramsey! Istället gick hon på toaletten, väntade ut känslan och for sedan hem. Hem för att vänta på Lawrence och fortsätta sitt trygga, invanda, liv med honom, i ett förhållande som är lugnt men samtidigt nästan tråkigt.

Hur går det här ihop?

”Dagen efter” är en fantastisk ”Sliding doors”-historia, där varje kapitel (efter det första) upprepas två gånger. En gång i Ramsey-versionen, en gång i Lawrence-versionen. Alla händelser, stora som små, från terroristattacken mot WTC 9/11 till utdelandet av ett barnbokspris och julfirande i USA kommer igen, men hanteras på helt olika sätt och får delvis olika utfall beroende på i vilken version den berättas.

Irinas värld och självbild ser helt olika ut i de båda berättelserna. I Ramsey-versionen upplever hon en passion som är få förunnad, men hennes självkänsla knäcks sakta men oundvikligt när hon hela tiden står tillbaka för Ramseys vilja. I Lawrence-versionen är det snarare bristen på passion och kärlek som trycker ner henne, medan hon i sitt yrkesliv upplever den ena framgången efter den andra. I båda versionerna vinner hon stort i vissa situationer, och i båda versionerna förlorar hon i andra. Det finns helt enkelt ingen rätt eller fel version, ingen ”det här är det bästa för Irina”-lösning. Det är både befriande och samtidigt frustrerande, och det är det som gör att boken gnager sig kvar.

Dessutom finns det ett otroligt driv i boken, och trots att kapitlen är så långa ville jag aldrig lägga ifrån mig boken, hade jag läst Ramsey-versionen ville jag också ha Lawrence-versionen direkt, medan jag ännu kom ihåg alla detaljer och kunde jämföra. Och samtidigt ville jag läsa den långsamt, med njutning för det vindlande språket och för att få upplevelsen att vara så länge som möjligt.

Schizofrent? Ja, jag vet.

Den här boken är inget mindre än ett arkitektoniskt mästerverk, och när jag insåg att Shriver dessutom lyckas knyta ihop säcken genom att göra ett (1) slutkapitel som gäller för båda berättelserna, då var jag faktiskt nästan gråtfärdig.

Rent fysiskt kan jag jämföra läsandet av den här boken med att titta på en sprintstafett i skidor, snabbt, intensivt och fruktansvärt nervpåfrestande, samtidigt som den där känslan av tomhet gör sig påmind så snart adrenalinet kryper tillbaka…

Och herregud!! Jag ser att den finns på Adlibris bokrea!!! KÖP DEN!!!!!!!!!!

Dagen efter av Lionel Shriver

(Det här inlägget har lästs 3224 gånger.)