Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving

Ah. Det här är en konstig tanke tycker jag. Varför börjar människor läsa en bok de på förhand inte tror att de kommer tycka om? Det har jag aldrig gjort! Förrän jag började jobba som skolbibliotekarie, det vill säga.

För ibland måste jag faktiskt öppna böcker jag inte tror att jag kommer tycka särskilt mycket om. Oftast är det en bok som jag tror kommer fungera i bokpratssammanhang klassvis som jag läser mig genom utan överdriven entusiasm. Men ibland väljer jag faktiskt att på min fritid läsa böcker som jag inte tror att jag kommer gilla. Och då är det nästan alltid elever som har pratat sig rödkindade om boken ifråga.

När Twilight-hypen precis hade börjat hade jag fortfarande bara läst första boken, och jag motade konstant de elever som kom och ville prata om fortsättningen. Anledningen var att jag inte ville läsa tvåan, för jag kunde inte för mitt liv drömma om (haha) att den skulle hålla samma nivå och få mig i samma läskoma på ettan. Hur det gick har jag tidigare skrivit om.

Men det absolut första boktitel jag tänker på när jag ser den här rubriken, det är den bok som jag på vinst och förslut köpte in i gruppuppsättning för engelskans pengar. Tanken var att jag skulle läsa den, men jag kom mig aldrig riktigt för. Lyckades ändå peppa ett par killar i en Te2:a att läsa den och de kom tillbaka med en smått galen, nästan påverkad, blick. ”Har du tvåan? Det ska finnas en tvåa, kan du få tag i den? Hur lång tid tar det?”

OK…?

Och sedan spred det sig snabbt. De tipsade andra elever och helt plötsligt var hela gruppuppsättningen ute och snurrade, tvåan hade konstant reservationskö och när trean kom hade många köat för den i månader. Vad var det här?

När en av killarna lämnade tillbaka trean med ett lyckligt leende frågade jag lite om boken, och när det gick upp för honom att jag inte läst någon av de tre böckerna förbyttes leendet till en förvånad och bestört min. ”Men det tycker jag verkligen att du ska göra!” sa han med bestämt tonfall.

Ja, ja, tänkte jag och lånade med mig ettan hem. Tittade på den länge och väl, den kändes så … fel för mig. Framtidsvision, dystopi, kameraövervakning, krigskänsla, fattigdom, våld, dödande, eländes elände. Inte vad jag direkt frivilligt sätter mig ner och läser. Men vad sjutton, jag hade ju lovat.

Och damn! Vilken bok!!! Helt otroligt jävla skitbra!!!!

(Det här inlägget har lästs 3647 gånger.)