”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” av Göran Rosenberg

En bok som stått på min Vill läsa-lista ett tag är ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” av Göran Rosenberg. Jag tycker att det är intressant och viktigt med minnesbilder av förintelsen och kanske ännu viktigare att försöka förstå överlevandet efteråt.

Jag minns den första berättelse som verkligen berörde mig alldeles glasklart – jag var nyss fyllda nitton och satt tillsammans med hundratals andra i Wargentins aula och lyssnade på Emmerich Roth, och precis som så många andra förstummades jag av det han som sextonåring gått genom, jag grät floder när han berättade om skulden och jag rös i solskenet när han kavlade upp ärmen på den svarta polotröjan och visade tatueringen.

Senare har jag läst en fördjupningskurs inom historia B där vi fokuserade på mekanismerna bakom skeendet, hur den lilla människan handlar och hur psykologin ser ut. Jag har i små, små portioner tagit mig genom en annan människas minnen och överlevnadsstrategier.

Jag borde alltså absolut tillhöra Rosenbergs målgrupp, men det går inte. Sjuttio sidor in i e-boken ger jag upp. Jag blir bara berörd ett fåtal gånger. Det blir för surrigt, för intetsägande (!) och alldeles för sekasamt. Nä, vi är klara med varandra här, Rosenberg och jag.

(Det här inlägget har lästs 3187 gånger.)