EvaLiz! (och alla andra som gillar att läsa/skriva/uppleva poesi ensamma eller tillsammans med andra (t.ex. elever)) :)

Att musiktexter kan vara som poesi tror jag inte många säger emot. Eller? Att lyssna på en låt med ett budskap, även om det kan vara trickigt att hitta, är minst lika värdefullt som att analysera vilken klassisk dikt som helst.

Och att skriva poesi kan många gånger vara en början på något nytt, ett sätt att säga det där innersta som man kanske inte hittar orden till. Jag har tänkt en del på det när jag gått runt i biblan senaste veckan och hittat nya dikter lite här och lite där. (Hittade en idag som jag inte sett förut! Eller har den inte funnits där tidigare…?) Vissa av dem är kanske ett snabbt hopplock av ord, men andra får mig att haja till, stanna upp och fundera. Vem har skrivit det här? Vad vill ha/on säga? Och kanske ha/on lättare kan säga det högt nu när de där orden har kommit på pränt. I vissa fall hoppas jag verkligen att det är så.

För det kan ofta vara så att poesi kan öppna dammluckorna, men utan att vi egentligen säger det vi menar. Vi säger något liknande, men lite förtäckt, dolt och för betraktaren – den tilltalade – att luska fram.

Jag gillar poesi på det viset. Författaren skriver mig sällan något på näsan, utan låter mig och mina preferenser läsa mellan raderna och skapa helheten.

I veckan hittade jag som grädde på moset tack vare 365 saker du kan göra en sida med låtlistepoesi, alltså att använda sig av befintliga låttitlar och sätta samman dem till poesi. Det här gillar jag verkligen!

Testa själv!!

(Det här inlägget har lästs 3165 gånger.)