”Flyga högt” av Katarina von Bredow

Vendela är femton och har precis börjat nian. Hon och bästisen Tove fortsätter vårterminens flirt med Love och Nils, coola Sven och snygga Emelie är fortfarande klassens kung och drottning, och Line är som vanligt den grå skuggan som aldrig ler och aldrig pratar med någon. Det är som det är, bara. Det finns koder. Vissa regler. Som man bara följer.

Men så händer det något helt annat.

Den tredje skoldagen kommer en ny tjej till klassen, Silja. Hon tar plats och struntar helt i alla oskrivna regler. Hon sätter sig bredvid Line, hon umgås med vem hon vill och hon fjäskar inte för någon. Är hon korkad, trotsig eller bara urstark? Ingen vet, men sensationen är ett faktum. Och plötsligt gäller inte den givna rangordningen, rollerna fördelas om och inget är längre självklart.

Katarina von Bredow är nog en av Sveriges mest uppskattade ungdomsförfattare, och tidigare i somras fick hon ta emot Barnens Romanpris för den senaste boken, ”Flyga högt”. Självklart ville jag läsa den, och eftersom den finns som e-bok var det ju snabbt och enkelt ordnat. Och visst lever den upp till förväntningarna! Det är bra, lättsamt och mitt på pricken, det är feelgood och samtidigt en liten push för alla dem som inte bara vill följa alla regler, utan som vill satsa, våga hoppa och flyga högt.

Ett utdrag ur boken:

Som sagt. Det är rätt skönt att vara tillbaka. Här vet man hur det funkar. Det står på ett papper hur dagarna ska se ut. Tråkigt och förutsägbart, men tryggt.
Det är då hon kommer. Hon som inte spelar spelet. Hon som skiter i koderna, i det oskrivna reglerna. Hon. Silja.
[…]
– Går ni i 9c? säger hon med en ganska mörk, hes röst. Ska jag börja hos er idag? Fan jag glömde lappen hemma!
Vi ser förvirrade på henne medan hon tittar uppfordrande från den ena till den andra.
– Vilken lapp? säger Madde dumt.
Tjejen ger henne en dröjande blick som om hon tänkte ”jaha, här är antagligen den mindre intelligenta delen av de här klassen”, och sedan förklara hon tydligt:
– Jag fick ett brev där det stod vilken klass jag skulle gå i. Tror det var 9c.

Ett utrdag till:

På lunchen går vi en sväng ner på stan. Sven, Leo, Silja och jag.
Vi pratar om det som hänt och när Silja berättar om vad jag sa inne hos rektorn så får hon det att verka modigt och starkt, trots att jag i själva verket försökt smita undan in i det längsta. Jag ser på henne medan hon pratar och förundras över vad hon säger. Innehållsmässigt stämmer allting, men på något vis låter det som om jag egentligen inte hade kunnat agera tidigare eftersom jag inte hade alla pusselbitar.
Men mest handlar ändå samtalet om Emelie.
– Vilken jävla bitch, säger Leo. Varför ska tjejer alltid hålla på med en massa intriger och skit?
– Det är för att det krävs en viss intelligensnivå för intriger, säger Silja. Ni får ju sparka varandra på pungen istället, era krakar.

(Det här inlägget har lästs 3482 gånger.)