”Frostbett” av Peter Bäckman

Fick med mig en deckarpocket från senaste Soppisen, och även om betyget av Y var ganska ljumt ville jag som prova på Peter Bäckmans debut. Killen bor och verkar nämligen i Östersund, och händelserna utspelar sig i Östersund med omnejd, framför allt på Frösön.

”Frostbett” är helt OK som debut, även om jag lutar lite åt ett nja. En man hittas brutalt mördad vid Mjällebäcken (som jag passerat åtskilliga gånger under mina tre gymnasieår eftersom jag bodde i samma område som den mördade) och allt tyder på att mördaren drivits av ett raseri utöver det vanliga. Några veckor senare hittas en annan man mördad i sitt hem, och teknikerna slår ganska snart fast att det är samme gärningsman. Under resten av boken får vi följa hur ett klassiskt polisarbete leder fram till … ja, okej då, resultatet.

Grejen är den att jag som läsare redan i det första kapitlet får veta vem mördaren är och vad som driver honom. För att ta det greppet på en berättelse krävs det ganska mycket av berättaren, och här tycker jag inte riktigt att Bäckman räcker till. Språket brister emellanåt, jag tycker till exempel att ett hår böljar i vatten, inte svajar (jag förstår att det här är som att svära i kyrkan, eftersom Bäckman är SV-lärare) och karaktärerna känns platta och lite som karikatyrer av poliser, hustrur och tonårsföräldrar.

Väl medveten om att jag som jämte och före detta Frösöbo är något partiskt i det här – det är himla härligt att läsa om vackra Jämtland! – måste jag ändå säga att jag tycker ”Frostbett” är en lovande debut. Om Bäckman lovar mig att fila lite på språket och karaktärerna kan jag absolut tänka mig läsa en uppföljare.

Image

Det är egentligen bara en sak jag vill slippa se i en uppföljare – och det är föräldrar som inte vågar fråga sina barn var de varit eller vad de gjort. Sådana föräldrar finns, som Bäckman helt säkert vet, alldeles för många av i verkligheten.


”Frostbett” i aNobii.

(Det här inlägget har lästs 3251 gånger.)