Fullt ös hela veckan lång!

Nu har veckan har gått så där vansinnigt snabbt igen! Så snabbt att jag har haft onsdag halva dagen idag, det är fler än en elev som har rättat mig…

Måndag var en ganska lugn dag, "det vanliga", liksom. Tisdag var lite värre. Vi har ett gäng som är väldigt mycket i biblioteket, och som är VÄLDIGT högljudda. Vi får påminna dem om andras närvaro minst en gång om dan. Och det tycker jag är lite för mycket för ett gäng med 16-åriga tjejer och killar. Och i tisdags frestade de mitt tålamod lite väl långt.

Tänk er ett biblioteket. Tänk er ett träbord i biblioteket. Tänk er fem (5) 16-åringar runt sagda träbordet. Tänk er nu att samtliga fem (5) 16-åringar bankar så hårt de kan med händerna i bordsskivan på träbordet. Ser ni scenariot? Hör ni det? Det gjorde jag också. Lägg därför en bibliotekarie till scenariot, en bibliotekarie med mycket rak rygg, svarta ögon och en röst som skulle få Fantomen att dra efter andan. Tre meningar var allt jag sa, och sedan dess har de baske mig varit hysat normala när jag är i biblioteket.


"När Bibliotekarien talar, lyssnar man" – gammalt djung… jag menar biblioteksordspråk.

Och lite senare kom en annan kille till disken där jag stod och sa med darrande stämma: "Slår du ihjäl mig du? Jag råkade tappa gummibandet till kortleken…" Fast den killen är en grabb med glimten i ögat, så det var inte så allvarligt menat! Och då hade ju min ilska gått över sedan länge. Och det var ju inte bara jag som var arg i tisdags!

Onsdag var friluftsdag, så det var en dag nästan utan gymnasieelever. Grundskolan kom dock med två klasser på besök, en åk 6 och en åk 2. Tvåorna är en av mina läse-/sagostundsgrupper, och igår visste de vad som gällde. De skulle få sina lånekort!! Det var lite svårt att sitta still hela tiden, men vi pratade lite om biblioteket, om hur man hittar böcker (väldigt snabbt) och om vilka regler som finns. Att inte springa runt och inte skrika, och varför det är så. Och! Sen sa jag att det är en mycket speciell sak man måste göra innan man kan få sitt lånekort! Man måste göra "Sista skriket". Japp. För att veta vad man INTE ska göra, måste man ju prova på det en gång, eller hur? Alltså satte vi alla fingrarna i öronen och när jag ropade "Klara – färdiga – SKRIIIIIIK!" så skrek alla ungarna allt vad de kunde tills jag stoppade dem. Lita på att de berättade om biblioteksbesöket när de kom hem efter skolan igår…

Snurran hjälper polisenIdag var det däremot kollegan som hade en sagostundsgrupp, 6-åringarna. Hon läste en berättelse om Snurran som verkligen gick hem! Vi pratade om det sen, att det är alltid kul när man känner att man får respons, men just de små blir man liksom ännu mera energifylld av.

Men i morgon är det en tom dag, i alla fall i kalendern. Känns lite halvskönt – vi hade 700 besökare idag…

(Det här inlägget har lästs 3133 gånger.)