”Ginnys rike” av Philip Pullman

Ginnys rikeGinny är som vilken sextonåring som helst. Livet är ganska OK, hon ska bli konstnär som sin mamma, som dog när hon var liten, och hon och pappa har ett bra liv tillsammans. Eller?

Ginny har alltid känt sig lite utanför. Hennes mamma var svart, och Ginny är något så ovanligt som en mörkhyad tjej i Wales, vit inuti men helt olik alla andra utanpå. Den ende som hon känner någon sorts samhörighet med är Andy, som är adopterad från Afrika. Men inte ens han släpper henne ända in på livet.

När hon så får reda på att hennes pappa har haft en helt ofattbar hemlighet för henne under alla dessa år är det som om världen börjar rasa ihop runt Ginny. Bit för bit upptäcker hon att allt hennes pappa sagt och allt som hon intalat sig själv bara är lögn. Vem är hon egentligen? Vem är hennes pappa egentligen? Och hennes mamma?

Och plötsligt är ingenting som det har varit.

”Ginnys rike” är en bok om att hitta sig själv och om hur man ibland reagerar över saker och ting på ett oväntat sätt. Ginny känner att hon saknar sin bakgrund. Hennes mamma var en framstående konstnär, men Ginny har aldirg sett något av det hon målat. Hennes släkt finns kvar på Haiti, men Ginny vet inte ens vad de heter. Hon har ett svag minne av sin farmor och farfar, men hennes pappa talar aldrig om dem. När verkligheten börjar komma ikapp både Ginny och hennes pappa reagerar Ginny med att blanda ihop verklighet och fantasi, och i sina förtvivlade försök att komma underfund med hur allt hänger ihop gör Ginny de mest oväntade saker.

Det är en vuxen bok om ungdomens alla utmaningar, och som vanligt träffar Pullman mitt i prick och fångar läsaren direkt.

(Det här inlägget har lästs 3528 gånger.)