”Googlekoden” av Andreas Ekström

Så har jag då knappat mig genom ”Googlekoden” av Andreas Ekström. Det tog sin lilla tid, men det beror i ärlighetens namn varken på omfånget, innehållet eller upplägget. Jag blev nog bara lite mätt när jag var drygt halvvägs.

”Google-koden” är Ekströms första reportagebok, och nu är det två år sedan den utkom. Två år är en väldigt lång tid när vi pratar internetfenomen, och det slår så klart igenom emellanåt. Men det spelar egentligen ingen större roll. Google är fortfarande Google, och det är fortfarande den största sökmotorn i världen.

Lugnt och strukturerat redogör Ekström för Googles uppkomst, de båda grundarnas personligheter får en del utrymme och självklart ges en talande bild av organisationskulturen – lego i mötesrummen, inga svulstiga kontor, gratis kollektivtrafik, osv. Och självklart – ”Don’t be evil”.

Det där är fascinerande tycker jag. Hur Google har byggt upp sitt varumärke genom att visa att de inte primärt vill tjäna pengar (inga annonser på startsidan), utan vill hjälpa sökaren hitta rätt information. Det här är ju så underbart att läsa om när man som jag jobbar med barn och unga och ska hjälpa dem se källkritiskt på den information de hittar. Jag vet inte hur många små passusar jag har stannat upp vid och tänkt på hur jag skulle kunna använda just det exemplet i undervisningen.

Visst måste man väl vara lite nörd för att uppskatta boken, och det är väl egentligen det enda som är till dess nackdel. Många har inte en aning om hur det funkar när man googlar, hur mycket av den information jag skickar och tar emot som Google sparar, och vad det i förlängningen kan innebära för oss som är en vanlig svesse.


”Google-koden” i aNobii.

(Det här inlägget har lästs 3204 gånger.)