”Hägern” av Lise Tremblay

Från baksidan:

I en sjö i Quebec flyter fåglar fulla med hagelammunition. En gammal man sorterar foton och tänker tillbaka på sin ungdoms by. En sommargäst observerar hänfört älgjaktens intåg i bygden. Vem sköt gubben Lefebvre? En kvinna ger sig iväg, som så många andra före henne, en kvinna stannar kvar. En kvinna beslutar sig för att dö innan vintern kommer.

”Hägern” är en sån där bok som jag sett flimra förbi i bloggflödet, och när Kulturkollo valde den som oktober månads bokcirkelbok tänkte jag att jag skulle hänga på. Det är en liten bok, knappt pocketstorlek och endast dryga 100 sidor, så den borde gå snabbt att ta sig igenom. Boken är uppdelad i fem kapitel och varje kapitel har en ny namnlös berättare, och jag märkte jag ville ta en liten paus efter varje kapitel. Få lite ställtid innan jag lärde känna byn genom ett par nya ögon.

I den likaledes namnlösa byn är avfolkningen ett faktum. De unga lämnar så snart de kan, flyttar för att studera eller jobba och kommer inte tillbaka. Det gör däremot fågelskådarna som kommer varje år och som håller byn på fötter tillsammans med jägarna och sommargästerna. Det här är något som vilken inlandsnorrlandsbo som helst kan känna igen sig i. Ja, förutom fågelskådarna, då. Jag som är från en yttepytteby i Jämtland vet hur det är för närmaste affären, om det inte vore för just sommargäster och turister skulle det aldrig gå. Det är tungt och vore det inte för att dessa människor verkligen vill bo där och tror på sig själva skulle det aldrig gå.

(Jag minns i slutet på en sommar när min dåvarande och jag skulle sköta hans föräldrars lilla ICA-butik när de åkte på sitt livs första charterresa. Dagen började när mjölkbilen kom ca 6:30, och slutade vid 23-snåret när de sista bärplockarna kommit och sålt bort det de plockat under dagen. Respekt för människor som lever så och tror på det de gör!)

Ännyväj.

Människorna i Tremblays ”Hägern” blir lite undanglidande för mig. En del återkommer i en annan berättelse, men det är inte alltid så enkelt att veta att det är samma människor eftersom det är lite sparsamt med namn. När vi dessutom möter varje berättare bara i ett kort kapitel så hinner vi inte få en detaljerad bakgrund, bara en här och nu-känsla. Samtidigt är det det som gör att boken fastnar hos mig. Varje ord blir så viktigt, och jag såg någon som hade läst om den direkt för att få det där sammanhanget. Det tycker jag var ett väldigt finurligt grepp, och det kommer nog jag att göra också.

En fråga som kom upp i bokcirkelforumet var om det är en roman eller noveller. Jag såg boken mer som noveller, och jag läste den som jag läser noveller, just med ett kapitel/en novell åt gången och sedan en liten paus. Det är ett format jag är helt tillfreds med, eftersom det ger mig extra tid för eftertanke.

Summa summarum är Tremblays ”Hägern” en liten bok med ett stort innehåll som kommer sitta kvar hos mig länge. Läs den gärna i grupp så du har möjlighet att diskutera den med andra!

Utdrag ur boken:

En kväll den andra hösten kom hon inte hem. Jag trodde att hon hade sovit över i personalstugan för att hon hade för mycket att göra. Det hade hänt förr, framför allt när hon bara har ett dygn på sig för att rotera jaktlagen. Jag hade inte sett henne på två dagar, jag åkte till stan för att handla mat. När jag stannade för att tanka dagen efter sade Léon till mig att komma in i två minuter. I huset, inte i mataffären. Hans fru ställde fram kaffe på bordet och gick ut ur  köket. Jag blev rädd. Jag visste att han skulle berätta något dåligt. Det var andra gången han bjöd in mig sådär. Den första gången var dagen som min bror Sylvain drunknade. Vi vet inte riktigt hur, men han ramlade ur sin båt. Léon var ute på den stora sjön med andra fiskare. De hade inte märkt någonting, men när de kom tillbaka på kvällen hittade de båten tom och metspöet fortfarande riktat framåt. Dykarna drog upp honom dagen därpå. Det tog inte ens två timmar. Polisen sade: ”Han är intakt, inte uppsvälld, ingenting.” Det var jag som identifierade honom. De öppnade upp säcken i höjd med ansiktet. Det var sant, han var intakt. Han var inte ens tjugo år. Då hade jag också åkt in till stan för jaktlägret. Det var Léon som berättade det för mig när jag kom tillbaka.
Han väntade tills jag satte mig ner och sade: ”Det finns värre saker än det som jag ska berätta nu, när Sylvain dog var det värre, men i går kväll kom Nicole till affären med en jägare. Hon klev ur bilen och de pussades hela tiden när jag tankade. Han är i lägret men har inte jagat på två dagar. Han väntar på att hon ska sluta jobba och sedan går de hand i hand runt stugorna. Hela byn vet om det. Hon gömmer sig inte. Jag ville berätta det. Jag tycker du måste tänka dig för.”

Ett annat utdrag hittar du i inlägget Smakebit på søndag – ”Hägern” av Lise Tremblay.

Andra som bloggat om boken är KulturloggenLyranHanneleBilly och Benno och Mitt läsande jag.

Du kan köpa den på adlibrisbokuscdon eller akademibokhandeln.

Och om du har bibblokort i Övik kan du liksom jag låna den här.

(Det här inlägget har lästs 5382 gånger.)