Helgfrågan v 33: Vad tycker du om ljudböcker?

Soundtrack: Torsten Wahlund¹ läser ur En man som heter Ove

Det är Mias bokhörna som varje vecka ställer en helgfråga, och den här veckan är det alltså ”Vad tycker du om ljudböcker?”

Jag. Älskar. Ljudböcker.

Det är många, många år sedan jag började lyssna på böcker, men jag skulle säga att det tog verklig fart när jag flyttade hit till Örnsköldsvik. Flytten gick i juni 2001, och jag som alltid älskat läsning tjatade hål i huvudet på sambon P tills han gick med på att testa talböcker från biblioteket.

(En liten lektion i bibliotekariska: talböcker är, till skillnad mod ljudböcker, avsedda för personer med någon form av läsnedsättning. Det kan handla om dyslexi, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som autism eller adhd, eller en fysisk funktionsnedsättning som rörelsehinder eller synbortfall. Talböckerna framställs enligt en särskild paragraf i upphovsrättslagen och med offentliga medel. Det betyder bland annat att en titel som inte ges ut som ljudbok ändå kan läsas in och göras tillgänglig för de som behöver en inläsning. Ljudböcker är istället helt kommersiella och får lånas av vem som helst.²)

Hursom.

P gick med på att testa, och under åren som följde gick han om mig som läsare med hur många mil som helst. Han snittade sällan under tio böcker i månaden, och på slutet var Storytel räddningen, eftersom det helt enkelt inte gick att hålla honom nöjd med biblioteksutbudet.

Men nu var det ju inte P det skulle handla om, utan moi.

För väldigt länge sedan skaffade jag min första mp3-spelare, och under mitt första vikariat som bibliotekarie 2005 fick jag bland annat göra i ordning nya böcker som skulle utrustas innan de kom ut i biblioteket. På grund av sjukdom och annat låg de lite efter på det här biblioteket, och jag fick sitta i många timmar och passade då på att plugga in hörlurarna. Fortfarande är det så att när någon säger ”Da Vinci-koden” så får jag flashbacks till det där rummet 😀

Sen rullade det på, jag har lyssnat när jag krattat (flashback ”Box 21”), promenerat (flashback ”Ö-morden”), åkt buss (hur många som helst), osv, men så hände något.

Jag började lyssna på klassiker. Sandemoses ”Varulven” gick en majmånad. Mobergs Utvandarepos gick på en sommar. Dostojevskijs ”Brott och straff” gick … inte alls. Där tog det stopp. Rejält. Inläsningen är på 22 h, och efter 18 gav jag upp. Då var jag less på Rodja och hans ångest, och efter det var det som att allt tog emot. Ingenting var bra. Ingenting fångade mitt intresse. Tankarna traskade iväg hela tiden. Så jag la bort min mp3-spelare.

Tills ifjol vår. Då såg jag Guillous Brobyggar-serie i pappas bokhylla. Lånade med mig dem och la över på spelaren, och minsann! Efter att ha lyckats traggla typ en ljudbok per år i mer än 5 år så bara lossnade det! Jag nådde ikapp Jannes skrivtempo alldeles för snabbt, och fick sen tipset om Marianne Cedervalls serie om Mirjam och Hervor och efter det fanns det inte längre någon tröskel. Adler-Olsens serie om Carl Mørk blev vinterns lyssning, och nu i sommar har det varit Kallentofts serie om Malin Fors.

Jag är verkligen superglad över att ha kommit igång med lyssnandet igen. Jag hinner ta till mig många fler böcker, eftersom jag kan lyssna kan vid tillfällen där det inte går att sitta med en bok, typ i bilen, när jag rensar infarten, med en målarpensel i handen eller när jag klipper gräset. De enda nackdelarna är att jag nu inte alls lyssnar på lika många poddar, och att jag fick skavsår i vänstra örat när det var som intensivast för någon vecka sedan 😀

Så mitt svar är alltså – jag älskar ljudböcker!

Audio Book by The Preiser Project (CC BY 2.0)

Och svaret på bonusfrågan ”Vad jobbar du med?”, är alltså att jag är bibliotekarie.

Eftersom jag är bibliotekarie är jag lite nyfiken – visste du om att det fanns särskilt framställda böcker för personer med läsnedsättning?

Bilden till höger är profilbilden på min jobbfacebook, där jag heter Bibblo-Tina Ottosson.

¹ Torsten Wahlund är en av mina absoluta favoritinläsare. Allt han läser blir bra.
² Vill du veta mer om talböcker tycker jag att du ska titta in på MTM, Myndigheten för tillgängliga medier, eller fråga på ditt bibliotek.

(Det här inlägget har lästs 4959 gånger.)