”Hello Kitty måste dö” av Angela S. Choi

”Jag hatar Hello Kitty.
Jag hatar henne för att hon varken har mun eller vassa tänder, som riktiga katter. Hon kan inte äta, inte suga av någon, inte be någon dra åt helvete…”

Fiona Yu verkar vara en vanlig Hello Kitty – en välutbildad, väluppfostrad asiatisk-amerikansk ung kvinna – men under ytan revolterar hon mot de traditionella värderingarna. För att slippa ansvara för familjens heder beslutar sig Fiona för att ta sin egen oskuld. Det leder till att hon återförenas med sin bardomsvän Sean Killroy, numera plastikkirurg. Sean utmanar hennes uppfattning om vad man kan och får göra. Men hans erbjudande att ta hand om de oönskade äktenskapskandidater henner far kommer släpandes med resulterar i en rad konstiga ”olyckor”.

Angela S. Choi är själv kinesisk-amerikanska, har precis som Fiona studerat juridik vid Yale och bor i San Francisco. ”Hello Kitty måste dö” är Chois debutroman och vissa paralleller har dragit till Dexter, ni vet, Jeff Lindsays seriemördare, men jag tycker att den jämförelsen haltar lite.

Jag har lite svårt att komma in i boken, och jag vet inte riktigt varför? Beror det på våra skilda bakgrunder? Kinesisk-amerikanska kontra nordeurope? Det tar lite emot, men när jag väl är inne i boken, förstår Fionas tankar, hennes pappas enträgna försök och Seans lite skruvade syn på verkligheten är det lättsam läsning och utan att jag riktigt förstår det är boken helt plötsligt slut.

Ändå tar boken aldrig riktigt tag i mig. Jag tycker ju att den har ett viktigt budskap – åt helvete med alla Hello Kittysar, alla de där flickorna som uppfostras till att alltid le, inte vara arga och inte fräsa ifrån, men den påklistrade putslustigheten ligger lite som ett irriterande filter i vägen.

Men något har den väckt – ett kommande projekt blir att virka en Hello Kitty-amigurumi – med ögonbryn, vassa tänder och långa klor. En Hello Kitty som blir arg, säger ifrån och inte jamsar med.

---

”Hello Kitty måste dö” i aNobii.

(Det här inlägget har lästs 3279 gånger.)