Hundöron och statusuppdatering

Jag viker alltid ofta hundöron när jag läser. Jag vet att det inte är helt rumsrent och att jag som bibliotekarie egentligen borde se ogillande på hundöronmänniskor och utdela spöstraff när de lämnar igen böcker. Men så är det alltså inte.

Istället hundörar jag allt som är värt att komma ihåg under läsningen, bra och dåligt, för att på ett enkelt sätt hitta tillbaka till de speciella känslor olika partier i en bok kan ge mig.

Och just nu hundörar jag hejdlöst mycket. Den här boken är nämligen så sjukt jevvla bra att den lätt ska köpas in som klassuppsättningsbok senare i år!

Den är så bra att jag inte vill att den ska ta slut redan, så istället hänger jag tvätt, betalar räkningar och letar upp nya noter till pianot.

Och statusuppdaterar.

Vilken bok? ”Jag ljuger bara på fredagar”. Bättre än jag någonsin kunnat hoppas på.

(Det här inlägget har lästs 3491 gånger.)