”Ihop på låtsas” av Marie Desplechin

Från baksidan:

Adèle har fått nog. Ska det vara nödvändigt att lägga tid på att sminka sig och att tänka på sina kläder, som de andra tjejerna i klassen gör? Är det kanske det bästa sättet att smälta in, att vara normal? Och Frédéric … Han är snäll, till och med tråkigt snäll. Är det inte just det värsta felet hos en kille? Adèle och Frédéric måste verkligen hitta en överlevnadsstrategi. Och de har en briljant idé …

Tidigare i höstas fick jag upp ögonen ordentligt för Opal bokförlags ungdomsböcker, och jag hade turen att få ett paket med flera titlar i brevlådan. En av dem var ”Ihop på låtsas” av Marie Desplechin, en författare som jag inte tidigare hört talas om, men så hör ju inte franska författare till mina stora favoriter. För att uttrycka det milt.

Adèle och Frédéric tillhör bottenskrapet i skolans hierarki. Frédéric är inte bara snäll, han är dessutom ett geni och drar sig inte för att rätta lärare som har fel eller recitera en knappt förståelig dikt på fransklektionerna. Adèle å sin sida står helt utanför tjejgängen, hon tycker smink är rejält överreklamerat och går helst omkring i baggypants och stora tröjor.

När de får den smått geniala idén att låtsas vara ihop för att på så sätt smälta in lite bättre börjar det hela med en egentligen förflugen kommentar från Adèles moster, en kommentar som liksom en fjärils vingslag leder vidare till en orkan. Och dess efterdyningar. Helt plötsligt är Adèle och Frédéric (jag har Janne Schaffer-tunga för att få rätt apostrof på rätt ställe, jag lovar!) inte längre osynliga utan står verkligen mitt i stormen.

”Ihop på låtsas” är en kort liten sak, och även om jag (som vanligt) retar mig på den typiskt franska skrivteknikaliteten med … måste jag erkänna att det är en riktigt rolig historia, med enkla karaktärer som är lätta att tycka om och lagom pinsamma situationer. Det är snabbt och rappt berättat, inga onödiga djupdykningar, och jag kan lätt tänka mig att det här är en bok som kommer gå riktigt bra bland de yngre högstadietjejerna. Det kan till och med vara en bokpratsbok.

Utdrag ur boken:

Det hade bara gått knappt två timmar sedan skolan slutade och ändå hade hela mitt liv vänts uppochned. På sätt och vis hade jag förlorat de två personer som jag älskade mest i hela världen. Inte för att de var borta på riktigt, men de liknade inte alls de personer som jag hade känt så sent som samma morgon. Min jordnära mamma som inte alltid var så rolig men i alla fall pålitlig hade förvandlats till en oseriös och rufsig kvinna som tumlade runt bland soffkuddarna med en okänd man. Min bäste vän, den präktige och flitige Frédéric som alltid var snyggt och prydligt klädd hade visat sig vara en tvåspråkig förfalskare och präst över ett förfädersaltare. Och vid närmare eftertanke, hade inte jag – den hopplösa Adèle – bara över en eftermiddag gått och blivit en populär och sminkad flickvän till en av killarna i klassen?

(Det här inlägget har lästs 1976 gånger.)