Köket är på plats

Nu har köket kommit på rätt plats! Det blir stort, öppet och helt fantastiskt jättebra! Kylskåpet är rejält, jag konstaterade idag att jag faktiskt skulle kunna stå raklång där inne… För att inte tala om bänkytan! Shit-pommes-frites! Inga problem att dra igång köksprojekt där inte! Att jämföra med här i Stugan – nu imorse bakade jag matmuffins, och det blir ju liiite knökigt när den lediga bänkskivan är sammalagt 50×50 cm… Det går ju det också, men det känns ju enklare med stora ytor och stora skåp.

Nu ser man tydligare hur korridoren mot den privata delen kommer att bliKylen och frysen är stora, liksom skafferiet, köksön och fönstret!Och även åt andra hållet är det bra med ytor och skåp.

Även ytterdörren har kommit på rätt plats nu, och jag tycker helheten med de två små fönstren på sidan blev jättebra! Invändigt är alla skjutdörrar på plats, så nu är det bara dörren in till den lilla toaletten som saknas, men den sätts inte dit förrän plattsättaren varit där och lagt klinker och kakel. Det börjar även bli färdigt runt fönstren, och även där är jag toknöjd! Vi ska ju inte ha några fönsterfoder, utan det blir bara en liten smyg som sticker ut en halv centimeter ungefär.

Ytterdörren med småfönstren på sidanInga foder runt fönstren, utan bara den lilla smyg som finns där redan nu.

Så det går verkligen frammåt! Målaren ska börja jobba nu i veckan som kommer, och så ska vi tala med ”grävargubben” igen och höra hur hans tidsplanering ser ut.


Annars har veckan varit full av aktiviteter på jobbet. Det känns kul att vara igång på riktigt igen, och att återigen ha biblioteket fullt av ungdomar. Däremot längtar jag tills jag slipper ta bilen på jobbet. Dels för pengarna, dels för miljöaspekten – det är inte utan att jag får en liten klump i magen när jag kommer in i stan och ser hur vi sitter en och en i varje bil som susar fram längs E4:an. Vansinne!

Men den största anledningen till att jag längtar till att slippa ta bilen är det som hände igår morse – jag körde över en katt… Vid korsningen mellan E4:an och Själevad kom en katta farandes i en hiskelig fart ut i vägen och jag hade inte en chans! Kände hur hon hamnade under bilen och såg sen i backspegeln att hon for vidare ner i diket. Stannade så fort jag bara kunde och sprang tillbaka för att se om den levde, men som tur var så var den redan död.

Jaha. Bara att med gråten i halsen ringa polisen – men då var mobilen tom på batteri! F*n! Bara att försöka stoppa en bil och låna en telefon, men det var inte heller så enkelt. Lovar att minst tio bilar bara susade förbi innan en snäll kvinna stannade och lät mig låna sin telefon. Men hur tusan tänker folk – att bara åka förbi när någon står vid sidan av vägen och vinkar efter hjälp? ”Egocentrerade stadsborsdjälvar!” tänkte jag mer än en gång. Jag lovar att om jag stått mitt i skogen mellan Strömsnäs och Selsviken hade den första bil som kommit stannat direkt.

Hur som helst, polisen kom och tog med sig katten, som tyvärr inte var chipmärkt. Jag hoppas ägarna får reda på vad som hänt ganska snart ändå. Och att det är vuxna ägare, och inga barn.

(Det här inlägget har lästs 3028 gånger.)