”Little Bee” av Chris Cleave

I två år har flickan Little Bee suttit i en flyktingförläggning utanför London. Hon upptäckte ganska snabbt att det finns två sorters flickor som klarar sig bra på förläggningen – de som ser bra ut och de som talar bra engelska. Tiden hon har suttit där har hon därför använt till att lära sig drottningens engelska och att göra sig osynlig. Det, och att tänka ut olika sätt att ta livet av sig på, i fall männen kommer. Männen som kom till hennes by och som tvingade henne på flykt. Nu släpps hon helt plötsligt fri tillsammans med tre andra flickor och hon har målet klart.

Några mil därifrån kastas journalisten Sarahs liv över ända när polisen en dag kommer till hennes arbetsplats för att berätta att man hittat hennes man Andrew död. Han har hängt sig i deras gemensamma hem, utan att lämna en enda lapp eller förklaring varför. Kvar lämnar han Sarah och den tvåårige sonen som vägrar ta av sig sin batmandräkt.

Kvar i Sarah är också minnet av den där dagen för två år sedan, när hon och Andrew var på semester i Nigeria. Den där dagen när de på stranden utanför hotellet träffade två skräckslagna flickor och de män som jagade efer dem med vapen och galen blick. Den där dagen när de fick valet att rädda flickornas liv om de offrade en bit av sig själva.

Jag har läst mycket om ”Little Bee”. Ibland har jag tyckt att det låter bra, ibland att det låter lite sådär, men till slut kände jag att jag var tillräckligt nyfiken för att inte kunna låta bli. Tyvärr hade jag lite för mycket i bokform som låg i olika högar här och där, och jag valde därför att lyssna mig genom den. Det var nog synd. Jag skulle ha läst den istället.

Berättelsen tar liksom aldrig riktigt tag i mig, jag får inget riktigt grepp om Sarah och jag vet inte riktigt vad jag tycker om sonen som vägrar ta av sig batman-dräkten. (Jag minns inte ens vad han heter, det säger väl en del?) Little Bee, däremot, henne tar jag till mitt hjärta på en gång. Little Bee är bokens stora stjärna, och det är ju också hennes bok. Hennes berättelse är den jag vill läsa, den jag vill ta del av och den jag egentligen helst av allt vill slippa. För den är fruktansvärd. Och som så många andra gånger är det fruktansvärda egentligen inte Little Bees berättelse.

Det fruktansvärda är alla de berättelser vi aldrig kommer att få läsa.

”Little Bee” av Chris Cleave (tips, här eller här) fast den här är nog skönast 🙂 (finns som ebok)

(Det här inlägget har lästs 4295 gånger.)