”Man – i ljuset av #metoo” av Calle Brunell

Från förlaget:

Fördämningarna brast när uppropet #metoo drog in över Sverige hösten 2017. Tusentals kvinnor vittnade om övergrepp, våld och hot. För många kvinnor kom kraften i uppropet inte som någon överraskning. Men många män var helt oförberedda på den starka strömmen av berättelser. Nu fick det sexuella våldet ett ansikte; flickvännens, dotterns, mammans, den nära vännens. De började fråga sig: Vad har jag för ansvar som man? Hur kan jag bidra till förändring?

Dessa frågor ställde sig även psykologen Calle Brunell, som under många år arbetat och samtalat med män. I Man – I ljuset av metoo utgår han från sig själv och sina egna erfarenheter som son, vän, partner och psykolog. Generöst varvar han personliga berättelser med tankar kring teman som makt, skuld, lust och sex.


Det här är en liten bok med ett stort innehåll. I söndags under etiketten Smakebit delade jag med mig av förordet. Läs det gärna.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den här boken. Det är en samling betraktelser, minnen och hågkomster varvat med psykologi, sociologi och beteendevetenskap. I nio ganska korta berättelser utgår Brunell från olika personer och något i deras relation som berör #metoo eller manlighet i allmänhet. Det finns berättelser som går tillbaka till en händelse för många, många år sedan. Ett minne av en fin stund med pappa. Insikten om rätten till sin egen kropp, att som man ha rätt att säga ”nej, jag vill inte”. Att bli tafsad på. Ibland är det klockrent, ibland blir det lite… långsökt i kopplingen till manligheten efter #metoo. Oftast är det klockrent, och för mig funkar variationen mellan personlig och fackmannamässig text.

Den berättelse som jag flera gånger kommit tillbaka till i tanken handlar om vännen Marcus. Han som hävdade att han var världens räddaste pojke, han som läste Lessing och Winterson, han som lyssnade på Tori Amos och hade svårt med spriten. Han som emellanåt gick lite för långt, han som varit lite för kärvänlig, som emellanåt tafsar på tjejkompisarna på fyllan. Kompisarna vet det, försöker prata med honom, reda ut saker och ting.

Och det är där vi har det som fastnar hos mig.

De flesta av oss tjejer/kvinnor har varit med om det. Vi har blivit tafsade på, kramade av, ofredade av killar/män i vår bekantskap. Män vi känner. Som vi vet vilka de är. Våra kompisar. Bekanta. Arbetskollegor. När #metoo kommer på tal och någon (man) gastar ”Inte alla män!!!” blir jag varje gång så trött. Nej, inte alla män.* Men tamigfaen i stort sett varenda kvinna. Och så här är det: när vi blivit utsatta i just sådana kompis- bekantskapsrelationer, finns där nästan alltid även andra män. Män som inte tafsar eller ofredar, men som heller inte agerar. Varför? Brunell uppger flera skäl: rädsla för följderna av att ingripa, oron för att skämma ut sig, att orsaka dålig stämning eller kanske ha förstått situationen fel. Det finns ett program, Bysanter Invention group, som vänder sig till män för att stärka deras känsla av ansvar när någon annan beter sig illa.

Det här är bara ett exempel på en av texterna. I andra tar han upp vad som händer när pojkar inte får lära sig att visa känslor, vad som händer när någon ska vara en ”riktig man” fast samhället egentligen inte vill ha honom, eller vad som händer när orden ”män vill alltid ha sex” blir en sanning, oavsett vad han känner.

Det är bra. Det är tankeväckande. Jag känner mig faktiskt riktigt hoppfull.**


Utdrag ur boken:

Vill vi vaccinera nästa generation flickor och pojkar mot att utsättas för, och begå, sexuella övergrepp, visar riskfaktorerna vilka insatser som behövs. Vi måste lära pojkar att hantera sina impulser, och ge dem ord att beskriva sina känslor. Vi måste minska fattigdomen och bli snabbare på att uppmärksamma och lyfta de pojkar som lever särskilt utsatta liv. Vi måste uppmuntra nära vänskap mellan könen. Vi måste ge våra söner en god utbildning, framför allt vad gäller sex och samlevnad och vi måste erbjuda en annan sorts manligheten är den som bygger på styrka, kontroll, dominans och sexuell erövring.

Bokens första mening: Jag är på besök hos mina föräldrar, de har lovat mig ved.
Antal sidor: 130
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: 2019

Andra som skrivit om boken är Sven Olov Karlsson.

Du kan köpa boken på Adlibris, Akademibokhandeln, Bokus eller CDon.

Och om du har bibblokort i Övik kan du liksom jag låna den här.


Bonus: lyssna på ett samtal med Calle Brunell från Bokmässan.


* Nej, inte alla män. Men 98% av alla sexuella övergrepp begås av män.

** I våras hamnade jag i en situation liknande den med Marcus ovan. De flesta av männen som var där försökte få mannen ifråga att tagga ner, prata bort honom, osv. Men en av dem, en kille som inte ens är 25, blev svinförbannad. Det kändes också hoppfullt. Det var det enda som var annorlunda mot de situationer jag varit i de senaste 25-30 åren. Att en man satte ner foten och sa i från. Ordentligt.

(Det här inlägget har lästs 1599 gånger.)