Minsann! Hade ja’nte rätt, va?

Publicerad av

Soundtrack: ”Alltid rött, alltid rätt” med Imperiet.

Jag var på ett möte förra veckan. Ett möte där jag ville ha klargjort vilken verksamhet Parkbiblioteket ska ha nu när vi tappat 25 % av vår arbetstid. Det kändes faktiskt klarare när jag gick därifrån, även om allt inte är löst så hade jag en känsla av att ha kommit en bit på vägen.

Med mig hade jag också en liten iskall hand som kramade om mitt inre. Flera gånger under samtalet fick jag försvara de bokprat jag har med eleverna. Det var absolut inte självklart att det var något jag skulle ha för högstadiet, tvärtom! Och när jag pratade om verksamheten på gymnasienivå blev jag riktigt förbannad över det svar jag fick.

Att läsfrämjande är en del av min profession, att jag jobbar tillsammans med lärare och annan pedagogisk personal för att öka elevernas läsförståelse oavsett ålder, det bemöttes på ett sätt som jag inte kunde uppfatta som något annat än väldigt nedlåtande. Mot både mig och de elever jag möter.

Jag blev väldigt besviken på det här, och samtidigt börjar ju tankarna snurra – tänk om jag faktiskt har fel? (Det har hänt förut. En gång i alla fall…)

Så idag fick jag ett tips om en debattartikel som Stefan Eklund, Svenska Dagbladets kulturchef, skrivit om kultur- och skolpolitiken. Läs den i sin helhet här! Ett kort utdrag som värmde mitt hjärta och delvis smälte den där kalla handen är:

Att ge den uppväxande generationen verktyg för att förstå det främmande har sällan haft plats på agendan för kulturpolitiska satsningar de senaste 15-20 åren. Resultatet har blivit en kunskapsbrist, den främsta drivkraften bakom SDs framgångar.

Den uppväxande generationen – var är den övre åldersgränsen för den? Nog borde väl gymnasieungdomar gå in under det epitetet?

Vidare skriver Eklund att:

Skolbibliotekens roll har försvagats enormt. Idag saknar var tredje elev tillgång till ett skolbibliotek. Kontakten med kvalificerad skönlitteratur är ovärderlig för en tolerant människosyn. Entusiastiska och kunniga bibliotekariers möjlighet att påverka unga människors läsande kan inte överskattas.

Tack för det!

Jag hade alltså inte fel den här gången!

(Heller.)

(Det här inlägget har lästs 1990 gånger.)