När det står en man i hörnet av rummet

Louise på Boken är tankens barn har häromkvällen läst ”Geralds lek”, en av mina absoluta favvisar bland Kingens böcker. Med glimten i ögat ondgör hon sig över Stephen och hans förmåga att skriva bra och hans sätt att rubba kvällsrutinerna. Just det där sistnämnda kan jag absolut skriva under på.

Novellen ”Monstret i garderoben” har jag skrivit om förut, och jag är otroligt glad över att det inte finns några monster i vårt hus. Speciellt med tanke på min walk in closet som man bara kommer åt via sovrummet. Men nej, där finns inga monster.

Grejen är den att jag verkligen gillar att läsa skräck, även om jag i efterhand kan ligga klarvaken med en puls på 180, lyssna på alla ljud och se skuggorna röra sig. Däremot har jag svårt för skräckfilmer, och det har tyvärr (eller tack och lov, det beror på hur man ser det) P också. För några år sedan bestämde vi oss för att se ”The Ring”. Vi såg kanske fem minuter, tills det ringer i telefonen för andra gången, sen stängde vi av.

Andra filmer som jag aldrig fixat är Arkiv X-filmerna som kom för 15-20 år sedan. Jag lånade hem en och räknade ut hur det skulle gå till. En solig eftermiddag satte jag mig i soffan, klickade igång filmen och … stängde av efter en halvtimme. Herregud! Vem kan se sånt utan att bli fullständigt paralyserad av skräck?! Nej, skräckfilmer är inget för mig.

Skräckböcker, däremot, dem älskar jag. Även om det ibland kan leda till att jag vaknar genomsvettig och tycker mig se en man stå i hörnet…

(Det här inlägget har lästs 2871 gånger.)