No, it’s SuperLibrarian!!

Om jag vore en superbibliotekariehjälte på riktigt – vilken skulle min superkraft vara? Inte att hålla reda på böcker och lånetider och böter och sånt där tråkigt tjafs, utan en riktig superkraft! Det vore kul att vara snabbare än både Fantomen och Stålmannen – då skulle jag kunna gestalta fem-sex figurer samtidigt, ungefär som en teater – det vore sagostund, det! Eller så skulle jag kunna överföra tankar, så att tjejen som sitter och googlar efter information om ”kinesiska revolutionen” själv kommer på att söka i NE eller gå till Noea/Koea-hyllan. Eller tänk att susa fram som blixten och dyka upp hos någon som är på väg att lämna in ett arbete helt utan källkritiskt tänkande, snurra tillbaka tiden och ha en diskussion om ”vem, vad, när & varför”…

Fast det jag nästan helst skulle vilja ha är superröntgenblick – att bara kunna behöva titta (OK, för övernaturligt) ta i en bok och sedan på en tusendels sekund scanna boken och minnas dess innehåll för oöverskådlig tid.

Det känns som en skill jag skulle ha nytta av.

Det där med att hålla reda på elever, namn och böcker, det kan jag ju redan. 🙂


Elev: Kan du hjälpa mig att hitta en bok?
Jag: Visst! Är det något särskilt du vill ha?
Elev: Näe… Eller, jo! Du vet, Pontus i min klass, han läste en bok som han tyckte var bra! Har du den?
Jag: ….
(SuperBibliotekarien tänker: Få se nu – Pontus? Det här är Oliver, han går XX1, Pontus är väl den där killen med luggen? Han läste ju ”Avhopparen”. Men den har Jonatan i XX1b lånat nu.)
Jag: Nä, den är utlånad, men jag kan beställa den till dig.
Elev: Schysst! *försvinner glatt ut genom dörren utan en tanke på att lämna namn, telefonnummer eller fråga vad boken heter*


Elev: Jag vill ha något med kärlek! Något som man inte kan sluta läsa för det är så himla bra!
Jag: OK. *plockar fram ”Min typ brorsa”*
Elev: Nä, men, den har jag ju läst… Men Elin som gick i min klass på Gene, hon läste en annan bra, en rosa om en tjej som blir kär!
(SuperBibliotekarien tänker: Maria och Ingrid jobbar på Gene. Någon av dem har pratat om ”Expert på att rodna”.)
Jag: Hmm… *plockar fram pocketvarianten”
Elev: JAA!! Den är det!!


Elev: Duuu…? En kompis hade läst en så himla spännande bok, men jag vet inte vad den heter.
Jag: Vad handlar den om då?
Elev: Eeehh… Jag vet inte…?
Jag: Men var det om en kille eller en tjej…?
Elev: *uppgivet* Jag vet inte… Men den var blå och så var det en hand på den!
(SuperBibliotekarien tänker ”blå – spännande – hand” – Ååååh, så enkelt….)
Jag: *plockar segervisst fram en bok*
Elev: Precis! *tar boken och börjar gå mot disken, men stelnar så till ett ögonblick och sneglar försiktigt över axeln på mig men slappnar av – den där glada småförvirrade bibliotekarien ser ut som om hon bara hade tur*

Joråsåatteeeh… Kalla mig SuperBibliotekarien, jag har bara inte alltid den synliga superhjältemanteln på mig. 😉

(Det här inlägget har lästs 3060 gånger.)