”Nya kontakter” av Sophie Kinsella

Mitt under Poppys möhippa går brandlarmet i hotellet där de är, de tvingas evakuera och när de kommer ut på gatan är hennes förlovningsring borta! Hon letar som en galning, rotar igenom soppåsarna, men ingenstans hittar hon en smaragdring med diamanter. För det är ju ingen vanlig liten guldring hon fått av sin fästman, det är en riktig släktklenod, och nu är den alltså borta.

Som grädde på moset blir dessutom Poppy av med sin mobil, men som en skänk från ovan hittar hon en i en av papperskorgarna. Hon stoppar snabbt på sig den, ger det nya numret till hotellet och säger åt dem att ringa så fort de hittat ringen. För någonstans måste den ju vara, eller hur?

Det är bara det att den rätte ägaren till mobilen, Sam, är företagsledare och en väldigt upptagen man. Mobilen är hans personliga sekreterares och all hans konversation går genom den. Poppy vägrar lämna ifrån sig mobilen innan hotellet har hört av sig, och erbjuder sig att vidarebefordra all epost och alla sms till Sam tills ringen kommit till rätta. Det är ju bara det att hon inte riktigt kan låta bli att lägga sig i lite. Och vadå, Sam blir säkert bara glad för att hon tar tag i ett par saker och ting…

”Nya kontakter” är Kinsellas nyaste på svenska. Det är en helt fristående bok, och eftersom jag tidigare läst ”Mitt nya jag”, ”Mina hemligheter” och ”Karriär och köksbesvär” och gillat dem kändes det som en perfekt sommarbok. Men. Det blir lite för mycket. Händelsekedjan är alldeles för osökt, personerna alldeles för stereotypa och Poppys beteende alldeles för fjortisaktigt för att jag överhuvudtaget ska bry mig. Det här är en bok som jag inte hade läst klart om jag inte hade fått den som recensionsexemplar. Faktum är att jag faktiskt försökte övertala min lillasyster att ta den, bara för att ha en anledning att slippa läsa den sista tredjedelen.

(Och en sak till! Titta på omslaget här ovanför. Visst ser hon ung ut? Väldigt ung. Kolla bara på tänderna – det där är ingen vuxen kvinna, det är en tjej som är max tolv, tretton år. Varför använder man sig av ett sånt ansikte på en vuxen bok?)

(Det här inlägget har lästs 3647 gånger.)