Oktoberläsning

När P tittar på tv myser jag bredvid i soffan med Rikitikitavi. Förundras över att det Wolffska hemmet införskaffade sin TV med svenska mått så tidigt som 1960 och hör samtidigt en man i Engelska Antikrundan berättar om att de fick en i gåva till körskolan han gick i redan 1953.

I Stugan eller på Subway eller i höstsolen någonstans försöker jag komma Lukas nära. Det går också sådär. Mest för att jag hela tiden ser Markus Birro framför mig och irriterar mig på att jag tycker om honom när han ju faktiskt är kristdemokrat – fördomsfullt, javisst! – och så har jag glömt att det är Lukas jag egentligen läser om. Får bildgoolga emellanåt för att komma ihåg.

Tar en morgonprom varje dag och lyssnar då enbart och endast till de ljud som finns där just då. Oftast är det igenfrusna bilar på tomgång. Konstigt. Varför använder man inte motor- och kupévärmaren istället? Fattar inte det. Nåja, senare på dagen kan det bli en långprom, och då är Torsten med mig. Vilken lisa för öronen! Torsten läser Jonas, det är nästan för bra för att vara sant! (De är så bra tillsammans att de är med mig på gymet ibland också.)

På kvällarna försöker jag umgås med Selma och Gösta en stund, men oftast faller ögonlocken igen och jag lämnar Gösta stående i skogen rakt framför den stora björnen från Gurlitta Klätt eller vid tömmarna bakom Don Juan på väg mot den fagra Marianne…

Däremot känner jag att jag och Griet inte har fått någon optimal start. Det är mest mitt fel. Jag badar alldeles för sällan. Istället lyxar jag till det med bastu efter konditionsträning på Brux. Utan pärlörhängesflicka.

Även om det verkar spretigt läser jag med inlevelse och långsamt just nu. Med själen.

(Det här inlägget har lästs 3129 gånger.)