”Örnnästet” av Anna Holmström-Degerman

Från baksidan:

Det är härligt att komma ut i snön en vacker vinterdag. Inte så dåligt att få titta på örnar på nära håll, tycker Niklas, fast Jossan håller inte riktigt med. det stora fåglarna känns skrämmande, tycker hon. Men när örnarna hotas kan hon inte annat än engagera sig. Och hennes vilja och envishet räcker långt!

Niklas och Jossan är bästa vänner och dessutom tillsammans. En dag får de följa med en bekant ut i skogen för att titta på örnarna på nära håll. De har med mat och åker till en särskild utfodringsplats där örnarna är vana att få mat. När örnarna är upptagna med ätandet skidar de bort till själva boet för att titta på det, men när de är på väg tillbaka hör de ett skott och vid utfodringsplatsen hittar den en skjuten havsörn.

Vem gör något sådant? Finns det verkligen människor som hatar örnarna så mycket att de försöker skjuta dem? Eller är det något annat som ligger bakom? Jossan och Niklas kan inte låta bli att undersöka saken lite närmare, och snart är de en lösning på spåren.

Anna Holmström-Degerman är uppvuxen i Jokkmokk och bor nu i Hörnefors, söder om Umeå. Hon är utbildad bibliotekarie (gillas!) och har gett ut flera barnböcker tidigare. ”Örnnästet” är den fjärde i serien om Jossan och Niklas som är skriven för åldern 9-12.

Det utspelar sig i norrlandsmiljö, skidor, spark och skoter tillhör de vanliga sätten att ta sig fram vintertid och jag måste erkänna att jag blev inte så lite sugen på en tur i skogen med en termos varm choklad! Berättelsen är lagom mysig, och det är spännande att få tänka och klura tillsammans med Jossan och Niklas i deras jakt på tjuvskytten. Men jag reagerar lite över språket ibland. En mening som ”Nyfiken av sig har hon alltid varit och det skadar inte all lära sig lite mer fast hon inte gillar örnar” känns lite väl läsutmanande för det tunna formatet. Fast det kan vara mina fördomar som slår genom?

"Örnnästet" av Anna Holmström-Degerman

(Det här inlägget har lästs 2417 gånger.)