”På stort Alvar” av Johan Theorin

Alldeles innan sommaren kom Johan Theorins novellsamling ”På stort Alvar” ut. Jag, som läst hans första tre böcker och fullkomligt älskar hans berättelser, tyckte att den kändes som en klockren kvällslyssnarbok, alltså, den bok jag lyssnar på när jag släckt lampan och väntar på John Blund.

Just det kloka i den tanken kan diskuteras, eftersom jag ofta somnar väldigt snabbt och jag alltså inte hinner så långt varje kväll. Lägg därtill att det är noveller, och uppstyckandet av boken är totalt. Det ska dock inte Theorin klandras för, det ligger helt och hållet på mig.

”På stort Alvar” är en brokig samling berättelser. Där finns självklart Gerlof med i flera av dem, men också helt andra figurer som vi aldrig fått träffa tidigare, och som vi (i vissa fall) med säkerhet vet att vi inte kommer träffa igen. Det är högt och lågt, det är övernaturliga händelser, gammal skrock och helt vanliga och lättförklarade skeenden.

Själv tycker jag bäst om de noveller där Gerlof huserar. Jag gillar den farbrorn, och jag gillar den där länken till de gamla berättelserna som hans person utgör. Andra berättelser kan vara riktigt bra och fängslande, men de liksom försvinner så snart jag börjat på nästa. Om det har med mina förutfattade meningar inför läsningen att göra vet jag inte, men så är det.

Hur som helst, ”På stort Alvar” är en riktigt bra novellsamling, en bok som passar perfekt i stugan, båten eller husvagnen, kort sagt på alla ställen där man helt plötsligt kan bli sittande med en kvart över och låter blicken fara runt för att hitta något att sysselsätta sig med. (Höstmörker är en bra kuliss.)

På stort Alvar av Johan Theorin

(Det här inlägget har lästs 1851 gånger.)