”Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik” av Sara Lövestam

Från förlaget:

Välkommen in i en värld av prinsessor och riddare, språkpoliser på moped, en skälmsk katakres, makthungriga världsledare och introverta interjektioner! En sagobok för språkälskare, en grammatikbok för sagoälskare. Sara Lövestam följer upp succéerna Grejen med verbGrejen med substantiv och Grejen med ordföljd med något alldeles sagolikt.


Jag är är ju som lite småförtjust i grammatik, jag. Jag menar inte att jag är bra på det, eller att jag alltid använder mig av rätt grammatik, men jag tycker att det är roligt! Jag har läst tyska i sex år i skolan, och fyllde sedan på med två terminer när jag började plugga på universitet. Eftersom jag ville göra något roligt innan jag började plugga på riktigt. På gymnasiet läste jag även latin, och jag tror det var där som grammatikförälskelsen blommade ut. Vi hade en smått galen, fantastiskt pedagogisk och lyhörd lärare vid namn Bengtus. Eller, han hette Bengt, men är en lärare i latin så blir det Bengtus.

Ännyhouw.

Sara Lövestam är ju en grammatiknörd de luxe, och hennes böcker om verb, substantiv och ordföljd har så klart hittat hem till min bokhylla. När jag nu såg att hon kommit med en sagobok om grammatik kunde jag inte låta bli att snabbt som ögat norpa den på biblioteket! Och herregud som jag har njutit!

(Det är så jag ofta gör. Lånar en bok, läser, blir kär, lämnar tillbaka och går ock köper ett eget ex.)

Här möter vi (förutom riddar Kasus) bland annat en strandsatt preposition, en introvert interjektion och en katakres. Vi får läsa sagan om Prinsessan och satsflätan (en personlig favorit), om stävjandet av predikatsfylleri och om heteronormen i Lexikala Semantiken (en annan favorit).

Varje saga är kort, ibland knappt två sidor, och avslutas alltid med en grammatisk förklaring. Som vanligt när det är Lövestam som skriver om grammatik är det enkelt och lättfattligt, och känns helt utan pekpinnar. Sagorna illustreras också med helt underbara, tecknade figurer av Sunna Johansson, figurer som för tankarna till Stina Wirséns små älsklingar.

Utdrag* ur boken:

Det var en gång en prinsessa, som så gärna ville gifta sig med en man. Men hennes föräldrar, kungen och drottningen, var akademiska snobbar som inte tänkte låta någon obildad jeppe komma och gifta sig med eras dotter, så de kom fram till en lösning och lät sända ut en kungörelse:

Den unge man i vårt rike som kan presentera den vackraste satsflätan kommer att vinna vår dotters hand och halva kungariket.

I hela landet blev det nu liv och rörelse. Varenda ungersven lade tid, kraft och möda på att frambringa de mest utsökta flätor, som de sedan presenterade för den unga prinsessan och hennes föräldrar. De kom med sidenflätor, saffransflätor och flätor av spunnet socker. De vackraste spetsflätor, hårflätor de klippt av sina egna kalufser, flätor av pärlemor och flätor snidade ur trä och elfenben. En kom med en flata som han hävdade var personlig tränare på SATS, men det var endast drottningen som ens drog på munnen åt påfundet. ”Diakritiska tecken är inga fluglort”, sade kungen torrt.”

Riddar Kasus hjärta och andra Sagor om grammatik av Sara Lövestam

*I det här utdraget finns dock ett litet ord som jag reagerar rätt starkt på. Varför elfenben, Sara?


Bokens första mening: Det var en gång ett substantiv som var så nöjt över att vara ett substantiv.
Antal sidor: 140
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: 2019

Andra som skrivit om boken är Nina Lekander, Dagensbok och Den läsande kaninen.

Du kan köpa boken på AdlibrisBokus eller CDon.

Och om du har bibblokort i Övik kan du liksom jag låna den här.


Bonus: en av mina favoritpoddar är så klart Språket i P1. Missa inte den om du gillar att fundera över språk och ordval.

(Det här inlägget har lästs 1584 gånger.)