”Sjutton år och skitsnygg” av Emma Granholm

Från baksidan:

”Man är borta i två jävla veckor, och när man kommer tillbaka har allting förändrats. Varför? Jag har ingen aning. Nåt har hänt. Nåt måste ha hänt. För de beter sig annorlunda. Allihop. Diana, Suss och Hugo. Till och med Alexa – min flickvän.”

Felix är sjutton år och skitsnygg. Det vet han och det är hans mantra. Han är kaxig, självsäker och alla tjejer gillar honom. Men när han kommer hem från två veckor på Kreta med familjen har något hänt. De andra har lärt känna Zäta, en mystisk kille som helt plötsligt är i centrum för allt och alla och som är ännu snyggare och kaxigare än Felix. Allt det Felix har haft och varit så säker på börjar glida omkring, han är till slut inte säker på någonting, inte ens på att Alexa verkligen älskar honom.

Men det är någonting skumt med Zäta. Varför vägrar han konsekvent att svara på några som helst frågor om vem han är och vad han kommer ifrån? Han säger ju inte ens hur gammal han är!? Och varför fattar inte tjejerna att han egentligen är en skitstövel och har något på gång, något fuffens?

”Sjutton år och skitsnygg” är Emma Granholms fjärde ungdomsbok, och jag har (som jag skrev i förra veckan) i ärlighetens namn inte läst någon av de andra. Och nu känns det som att jag verkligen har missat något!

I pressreleasen står det ”tonsäker ungdomsbok”, och helt ärligt, tonsäker har aldrig passat bättre! Det känns verkligen som att jag är med gänget där vid sjön, i vardagsrummet eller på väg till den där festen. Jag ser dem så tydligt och jag hör deras röster, jag ser deras känslor visa sig i ögonen och jag hör pulsen i öronen.

Ja, jag gillar det här! Jag vet inte, men det känns som att jag kommer försvara boken lite. Alla kommer säkert inte att gilla den – att Felix är en så kaxig kille, att han driver med andra för att framhäva sig själv, är elak, och får som han vill genom manipulation. Och? tänker jag. Det är ju många gånger så. Det är ju heller inget Felix hymlar med, han är hela tiden grymt medveten om sina handlingar och vad de ska leda till. Vilket inte gör det OK på något vis, det försvara jag inte.

Istället är det sättet som Granholm berättar det hela på. Jag bara älskar hur hon tydliggör Felix raggning – flirta lite, strula lite, ignorera totalt… Under årens lopp har jag mer än en gång suttit och diskuterat det här med killar, hur de kan tycka att många tjejer är så enkla att lura. Jag tror att det är därför jag gillar den här boken så mycket. Inte för att killar lär sig vara kaxiga och manipulativa, utan för att tjejer kan lära sig att inte gå på det.

Och sen är det här ju också sommaren när Felix växer. Han har i flera år levt på att vara den där kaxiga killen som kommer undan med vad som helst, som är superseriös i skolan ena dagen och som sabbar en hel lektion nästa dag. Han som kan få tjejer att rodna bara genom att le och pojkar att vända om. Men under den här sommaren händer det så mycket som påverkar Felix i riktning mot vuxenlivet. Han börjar se sig själv och sitt handlande på ett annat sätt, och han lär sig ta ansvar för det.

Det här är en bok jag vill att många alla ungdomar ska läsa!

(Det här inlägget har lästs 3470 gånger.)