Smakebit på søndag – Bin och människor

Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, men hon turas nu om tillsammans med Betrakninger att administrera det hela. Idag är det hos Astrid Terese på Betrakninger som du hittar fler smakebitar.

Förra veckans heting, ”Bin och människor” av Lotte Möller är utläst och recension kommer. Tills dess nöjer jag mig med att säga att jag gillar Lotte, att jag vill ha bin, och så bjuder jag på en smakebit ur kapitlet som går under namnet ”Juni. Ett minne av en svärm som ställde till det följt av skildringar av bråk mellan grannar samt hur man gjorde med svärmar förr i tiden”:

Men har bina väl bestämt sig för att svärma är det svårt att hindra dem. Trots någorlunda täta inspektioner svärmar de varje säsong, nästan alltid vid olämpliga tidpunkter. Ifjol ringde grannen när jag precis hade kommit hem från Stockholm och bara en timma innan jag skulle iväg till tandläkaren.
”Kom genast! Det sitter en bisvärm i mitt päronträd som du måste ta hand om!” sa han.
Jag gick dit och tittade.
”Det är inte mina bin”, ljög jag. ”Det är Lennarts¹.”
Lennart är noga med att hindra sina bins svärmtendenser och att det skulle vara hans flickor² som satt i grannens trädgård var ganska osannolikt. Men gossarna som brukar hjälpa mig att fånga svärmar var bortresta. Och som sagt, tandläkaren.
Grannen såg skeptisk ut. Han är inte särskilt vänligt inställd till bin, åtminstone inte till mina, fast han borde vara tacksam över att de pollinerar hans fruktträd och bärbuskar. Han klagar bland annat över att de dricker ur hans fågelbad. Det ser inte trevligt ut när de sitter i vattenbrynet, säger han. Mitt förslag om en skylt med ett överkryssat bi verkar han inte tycka är roligt.

¹ Lennart är en av Lottes grannar, som också har bin. Lennart är en gentleman, alltid klädd i kavaj, skjorta, slips och linnebyxor. Något annat är helt otänkbart.
² Lennart kallar alltid sina bin för ”mina flickor”.

(Det här inlägget har lästs 4061 gånger.)