Smakebit på søndag – ”Det som aldrig fick ske” av Åsa Erlandsson

Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Just nu läser jag allt jag kan, men jag är liksom mitt i alla böcker så det blir väldigt lite bloggat. Vilket också betyder att jag inte riktigt hunnit så långt som jag velat i en av höstens mest angelägna böcker, Åsa Erlandssons ”Det som aldrig fick ske”. Idag är det exakt två år sedan skolattentatet i Trollhättan, en händelse som en skulle kunna säga hur mycket som helst om, men som inga ord är tillräckliga för. Jag väntar tills jag läst klart, så istället för den tänkta recension en blir det en smakebit ur det allra första kapitlet, ”Tio minuter av vansinne”:

Djeno springer tillbaka in på skolans expedition och ropar ”Lås in er! Släck och dra för gardinerna!” Då står han plötsligt bakom glasdörren. Den svartklädde mannen med masken. Han slår med sitt blodiga svärd mot glasrutan, bänder och försöker ta sig in.
”Han är här, nu tittar han på mig”, säger Owe, som också ser mannen, till polisen i telefon.
Djeno vrålar åt sina kollegor: ”Barrikadera dörrarna!” I efterhand har han funderat på varför ingen ifrågasatte hans order, förmodligen var det för att han lät så arg på rösten. Djeno börjar springa åt andra hållet i expeditionens korridor och ser brandlarmet. I sista sekund besinnar han sig och hejdar impulsen att trycka på det för att utrymma skolan. Det är något han sedan kommer var tacksam över: vad hade hänt om alla barn hade rusat ut från sina klassrum när mördaren gick lös?
”Ta fram krispärmen!” skriker Djeno också, som om den skulle hjälpa. För det finns ingen pärm i världen som förklarar hur man ska göra när en maskerad man med svärd kommer in på en skola och börjar hugga ihjäl människor.

(Det här inlägget har lästs 5656 gånger.)