Smakebit på søndag – ”Last night in Sweden”

Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, men nu är det Astrid Terese på Betrakninger som administrerar det hela och det är dit du ska gå för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

I veckan som gick fick jag med mig fotoboken ”Last night in Sweden” hem, och så här skriver Henrik Berggren i förordet:

Även om många skrattade åt misstaget fick de amerikanska högersajterna snart ny ammunition. Bara några dagar efter Trumps tal kom ungdomar i Rinkeby i bråk med polisen, en händelse som i vanliga fall inte skulle uppmärksammats av internationella medier, men nu lyftes fram som retroaktivt bevis på att den amerikanske presidenten haft rätt. Och sedan, den 7 april, blev terrordådet på Drottninggatan ett mer verkligt ”last night in Sweden” då den 39-årige uzbekiske medborgaren Rakhmat Akilov kapade en lastbil och dödade fem och skadade femton personer.
Efter Drottninggatan är det svårt att hävda att ”ingenting händer i Sverige”. Ett bättre svar är kanske att påpeka att det sker massor av saker varje kväll i en nation med tio miljoner invånare. En del är dramatiskt på det nationella planet: brott, politiska kriser och olyckor, sådant som är viktigt att rapportera om i det dagliga nyhetsflödet. Annat har stor betydelse på det privata planet: människor föds, förälskar sig, flyttar ihop, får barn och dör.
Men framför allt sker något som kaoskolportörerna sällan tar upp: människor fortsätter att leva tillsammans och lösa sina problem. Den franske religionsfilosofen Ernest Renan menade att en nations existens är en daglig folkomröstning: en överenskommelse om att fortsätta det gemensamma livet. Även om det kan tyckas överdrivet – det finns ju starka sociala, kulturella och ekonomiska strukturer som begränsar vår förmåga att mäla oss ut ur gemenskapen – fångar Renan något centralt men ofta bortglömt: mänsklig samexistens är en viljeakt.
Vad är det svenskarna folkomröstar om varje dag? Det är varken ”etnisk samhörighet” eller några specifika ”svenska värderingar”, utan vardagliga sociala relationer. Ett samhälle bygger på miljontals individuella mikrobeslut. Mest grundläggande är att vi litar på varandra. Inte bara våra närmaste, familjen, vännerna, arbetskamraterna, utan även de andra – alla dem som vi inte känner och som skulle kunna utgöra ett potentiellt hot mot vårt välbefinnande.

(Det här inlägget har lästs 18781 gånger.)