Smakebit på søndag – ”Varma kroppar”

Söndag och det borde vara dags för helgens smakebit. Smakebit på søndag kommer ursprungligen från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, men den här helgen verkar Mari där ha gått på jullov. 🙂

Well, well, jag ger er en smakebit ändå, som den här veckan kommer från en bok jag är lite ambivalent inställd till – Isaac Marions ”Varma kroppar”, som handlar om zombien R som går genom en underlig förvandling när han faktiskt börjar hysa känslor för den levande Julie. Ja mer än den självklara hungerskänslan, då. Men små stapplande zombiesteg förändras R, hans tankar blir klarare och känslorna starkare. Samtidigt är det så himla äckligt, just det där zombielivet, eller vad man ska kalla det. Jag ska ge ett exempel från när R går till sin vän M för att äta:

”Fick … med dig?” frågar han utan att vända blicken från tv:n.
Jag håller upp det som jag burit med mig. En människohjärna, färsk från dagens jakttur, inte varm längre men fortfarande rosa och sprittande av liv.
Vi lutar oss mot badrumsväggens kakel, sträcker ut benen och skickar hjärnan mellan oss, tar lättjefulla bett och njuter av de korta glimtarna av mänsklig erfarenhet.
”Skit … bra”, rosslar M.
Hjärnan innehåller nåt militärintresserat stadsyngels liv. Hans tillvaro intresserar mig inte nämnvärt, det är bara ändlösa upprepningar av att träna, äta och meja ner zombier, men M verkar gilla det. Hans smak är aningen enklare än min. Jag ser hans mun bilda ord i tysthet. Jag ser hans ansikte växla känslor. Vrede, rädsla, glädje, lust. Det är som att titta på en hund som gnyr och sparkar i drömmen, fast betydligt mer hjärtskärande. När han vaknar upp igen kommer inget av det här att finnas kvar. Han kommer att vara tom igen. Han kommer att vara död igen.

(Det här inlägget har lästs 3589 gånger.)