Snart halvägs, – 9 kg

Publicerad av

Dieten jag går på och som jag skrivit om tidigare går bara fint. Jag är snart halvvägs och det känns hur bra som helst. Jag har inte lika mycket fysisk ork som förut, även om det också börjar komma tillbaka allt eftersom vikten minskar. Men det går bra! Och det finns en hel del bra följdverkningar av det hela.

Något som pushas på oerhört mycket i Xtravaganzas program är den mentala träningen – det talas och tjatas både målbild och resultatbild och hur viktigt det är att verkligen ge sig själv tid till att slappna av en stund och reflektera över livet i både stort och smått. Ge sig tid. Inte ta sig tid. Hör du skillnaden?

Och lite lossnar det varje dag. Jag kommer på mig själv med att tänka på mat i ett annat perspektiv. Inte som något som "snabbt som sjutton ska fram på bordet för nu är jag så hungrig att jag tror jag ska dö", utan som en av de viktigaste delarna i skapandet av mig som människa. Ja, det låter flummigt, jag vet, men jag ska försöka förklara hur jag menar.

Under vintern har Annika Dahlqvist varit het i Ö-vik. Hon är läkaren som menar att vi ska äta mycket mera fett och proteiner än vi gör, och mycket mindre kolhydrater. Jag kan förstå hennes resonemang i mångt och mycket, men det känns lite väl mycket. Så istället har jag sneglat åt GI-hållet och läst en del böcker av Fredrik Paulun. Och det som Xtravaganza rekommenderar ligger också lite åt det hållet. Mycket kort sammanfattat kan man säga att deras rekommendationer går ut på att varje måltidsportion (frukost, lunch och middag) ska bestå av proteiner, varma grönsaker och kalla grönsaker till en mängd av motsvarande en knytnäve proteiner och varma grönsaker, och en handflata kalla grönsaker. Låter vettigt.

För sockret – som ofta finns i kolhydraterna – tror jag är en av de stora bovarna i mitt drama. Därför är det extra skönt att inte ha känt av det minsta lilla sockersug under den här dieten! Det trodde jag inte! Alltså har jag börjat fundera på hur jag kan plocka bort så mycket socker som möjligt från den dagliga maten. Jag har just nu en kokbok hemma skriven av bland annat Bitten Jonsson. Hon visar på enkla vardagsrecept – men utan tillsatt socker. Inte en skruvmakaron så långt ögat når i den! Känns intressant.

En annan bit jag börjat fundera på är vad som egentligen finns i maten. Om jag äter godis, hur mycket är stärkelseämnen, E-någonting och färgämnen? Och hur påverkar det mig och hur jag mår? Jag menar inte att jag är på väg att bli fanatisk på något sätt, men jag har helt enkelt aldrig tidigare tänk på det här sättet. Att det är vettigare att göra egen mat för att slippa det som finns i den färdiga. Så går tankarna lite just nu, och som en förlängning av det lagar jag mat som sjutton till P.

Och i helgen drabbades jag dessutom av baktankar! Hade faktiskt köpt hem jäst förra helgen, och igår blev det havrebullar med sesamfrön. P tyckte de var helt OK, och det är inte illa med tanke på att jag definitivt inte är någon bakare och att han dessutom är uppvuxen med en mamma som älskar att baka matbröd! Godkänt blev det i alla fall! Gjorde även en omgång kolakakor, så Micke blir nog glad morgon! (Läste förresten idag på 365 saker du kan göra om att just baka bröd.)

Något helt annat: våra "vanliga" glödlampor ska ju fasas ut för att istället ge plats åt energisnålare lampor. Här i stan har det skapat en liten debatt där några vältaliga personer skrivit insändare i ÖA om att lågenergilamporna är mycket farligare än de vanligare eftersom de innehåller kvicksilver. Men det är väl minst lika viktigt att på ett vettigt sätt samla in de vanliga lamporna till återvinningen eftersom de innehåller brom?!

Och så lite dåligt samvete: plasma-TVn. Jag gillar den! Den är stor, platt och har en riktigt bra bild. Men. Plasmaapparater drar ruskigt mycket ström! Så mycket att det tydligen är på gång ett förbud mot dem! Det hade jag ingen aning om när vi köpte vår TV. Och häromdagen lyssnade jag på ett gammalt podavsnitt av "Kossornas planet" och där fick jag veta att en gammal tjock-TV drar ca 80-90 watt per timme den är på. Plasma-TVn drar TRE gånger så mycket! Mindre chock för mig, även om P inte verkade bry sig nämnvärt… Inte förrän jag påtalade det korkade i att ha en apparat som står på i ett rum och alstrar värme motsvarande en 260 watts lampa utan att någon tittar på den.

Tusan också! Jag tycker att jag försöker tänka på sånt, men det här visste jag verkligen inte! Typiskt!

(Det här inlägget har lästs 3699 gånger.)