Sommartriologin av Jenny Han

Alldeles innan sommarens ledighet startade var jag på ett riktigt inspirerande bokpratarmöte. Där tipsade en av kollegorna om Jenny Hans Sommartriologi, alltså ”Sommaren jag blev vacker”, ”Ingen sommar utan dig” och ”Sommar för evigt”. Det här är tre böcker som jag aldrig så mycket som tittat åt eftersom jag dels fått för mig att de är typiska ytliga fjortisdravelböcker, dels för att jag verkligen inte gillar titeln på den första. Vadå, ”blev vacker”? Blev? Nä, jag är helt övertygad om att den där personen alltid varit vacker, bara inte förstått det själv innan den där sommaren.

Nåja. När nu M tipsade om den i ungefär samma andetag som jag pratade om Sarah Dessen kände jag att jag omvärderade böckerna lite. Lånade alltså med mig dem hem över sommaren alla tre (det är så praktiskt att jobba på skolbibliotek på sommaren!) och med mindre än en vecka kvar var det väl ändå dags?

”Sommaren jag blev vacker” (nä, jag gillar fortfarande inte titeln) handlar om Belly som ska fylla sexton den här sommaren. Precis som alla andra somrar tillbringar hon den med sin mamma Laurel och storebror Steven i sommarhuset i Cousins Beach, New Hampshire. Sommarhuset tillhör Susannah, Laurels bästa vän, och där finns även Susannahs två söner, Conrad och Jeremiah. Conrad är äldst, Steven och Jeremiah ungefär jämnåriga, och Belly är minstingen. Och har så alltid varit. Tre killar och en lillasyrra, gissa om hon någonsin fått vara med? Nä. Eller jo, om de andra har kunnat tråka henne, retas eller skrämma henne, har hon fått vara med. Typiskt syskontjafs mellan alla tre killarna och Belly, alltså.

Dessutom har Belly så länge hon kan minnas varit kär i Conrad, hon har alltid vetat att han är den ende för henne och inte ens de senaste åren har hon brytt sig om någon av killarna där hemma, klasskompisar eller bästisen Taylors pojkvänsförslag. Bara Conrad. Som aldrig har tittat åt ”lilla Belly Button”.

Men den här sommaren är inte som de tidigare. Den här sommaren kommer saker att förändras och ingenting kommer någonsin att vara som förut när den är över.

Behöver jag säga att jag älskade den här! Så mycket att den nästan är förlåten för titeln!!! Toknöjd över ytterligare en regnig dag kurade jag alltså ihop mig i soffan med ”Ingen sommar utan dig”.

VARNING!! Nu kommer resten att inlägget att innehålla spoilers eftersom jag tar alla tre böckerna i ett och samma inlägg. Har du inte läst åtminstone den första boken, tycker jag inte du ska läsa längre än så här. Däremot tycker jag att du lite snabbt och rappt ska susa iväg till biblioteket och låna alla tre delarna bums!

För er andra…

Ett år har gått och det är sommar igen. Men inte den sommar Belly drömde om i slutet av förra sommaren när Conrad äntligen gav henne chansen. Istället dumpade han henne under hennes studentbal, och när sedan Susannah inte orkade kämpa mot cancern längre försvann Conrad helt och hållet ur Bellys liv. Begravningen blev en katastrof som slutade med att Belly bad Conrad fara åt helvete och skammen hon känner över det finner inga gränser.

När Jeremiah ringer Belly och ber henne hjälpa honom att leta efter Conrad som spårlöst försvunnit ställer hon självklart upp. Innerst inne har hon inte gett upp hoppet om Conrad, hennes livs stora kärlek, och hon hoppas att han ska förstå och släppa in henne i sitt liv igen. Jeremiah, å sin sida, sliter i tysthet med sin egen kärlek till Belly. Ända sedan slutet av förra sommaren när Jeremiah tog chansen och talade om för Belly vad han känner och fick nobben, har han lite från sidan sett Conrad bli tillsammans med och sedan dumpa Belly. Och även om Belly vet vad Jere känner för henne, finns bara plats för Conrad i hennes hjärta. Eller…?

När saker och ting drar ihop sig i sommarhuset på ett sätt som ingen av dem hade väntat sig, handlar Belly på ett sätt som inte bara förvånar andra utan också henne själv.

”Ingen sommar utan dig” var precis lika snabbläst som ”Sommaren jag blev vacker”, men inte alls lika fängslande och läsglad. Som så ofta i en triologi känns den andra boken mer som en transportsträcka fram till den tredje och avslutande delen, än som en riktigt bra bok som står på egna ben. Hade jag inte varit inne i ett läskomaläge och haft den tredje delen hemma, hade jag inte brytt mig om att leta rätt på den heller.

Vilket hade varit synd eftersom den tredje och sista delen i triologin, ”Sommar för evigt” är en riktig läsfröjd! 

Två år har gått efter att Belly valde Jeremiah istället för Conrad. Jeremiah som aldrig svikit, som alltid stått vid Bellys sida och som älskar henne som ingen annan. När Belly och Jere bestämmer sig för att gifta sig sätter sig i stort sett hela familjen på tvären, och för att få någon sorts lugn och ro i bröllopsförberedelserna åker Belly till sommarhuset i Cousins. Men hon blir inte ensam där, Conrad har också tänkt tillbringa sommaren i Cousins.

Conrad, som är Bellys första stora kärlek, Conrad, som svikit henne å det grövsta. Conrad, som fortfarande kan få henne att känna känslor hon aldrig känt för någon annan…

”Sommar för evigt” (också en konstig titel, tycker jag) tar triangeldramat mellan Belly och bröderna Fisher till sin spets. Här ryms alla känslor på en och samma gång – kärlek, glädje, smärta, sorg, besvikelse, ilska och bedrövelse. Visst kan jag bli lite småirriterad på Belly och tycka att hon är egoistisk och en jäkla velpotta, samtidigt som jag faktiskt kan förstå henne och hennes tafatta försök att vara vuxen.

Jag tycker också om att läsa om relationen med bästisen Taylor, hur den har utvecklats och hur de båda har vuxit in i sina roller under böckernas gång. Det känns trovärdigt, liksom beskrivningen av Bellys umgänge på college. På det hela taget är jag glad att jag läst böckerna, för nu har jag helt plötsligt en serie till som jag kan tipsa de där läsglada tjejerna i högstadiet om!

(Det här inlägget har lästs 3232 gånger.)