”Svart flicka, vit flicka” av Joyce Carol Oates

Från baksidan:

”Det är femton år sedan Minette Swift dog – dagen då hon fyllde nitton år, den 11 april 1975. Det var ingen naturlig död, och ingen stilla död. Varje dag sedan dess har jag tänkt på Minette och hennes ångest de där sista minuterna, för jag var den som hade kunnat rädda henne, och jag gjorde det inte. Och det vet ingen.”
Genna och Minette är rumskamrater på Schuyler College. Genna är ättling till grundaren av detta prestigefyllda college och dotter till en radikal ”hippieadvokat”. Hon har under hela sin uppväxt matats med liberala plattityder, avskyr privilegier och är förtjust över att få möta den djupt religiösa dottern till en svart pastor.
Men den välmenande vita flickans försök att komma den svarta flickan inpå livet är förgäves. Minette visar sig vara snarstucken och självupptagen. Snart blir hon föremål för försåtliga trakasserier som så småningom övergår i rasistiska hot. Men Gennas tillgivienhet gränsar till besatthet och hon blir Minettes enda ”vän”.

Jag och Joyce har ett väldigt speciellt förhållande. ”Blonde” är en av de där få böcker jag läst och verkligen älskat förbehållslöst, en bok som absolut gjorde sig förtjänt av sin plats på min Topp 5. En bok att försvinna i och låta sig uppslukas av, som så många andra av hennes böcker. Sen skriver hon de där andra böckerna också. De där som aldrig lyfter, som aldrig griper tag och som mer liknar det där suddiga landskapet som sveper förbi utanför fönstret är man åker tåg.

”Svart flicka, vit flicka” är en sån bok. Jag får inget grepp om Minette, och jag kan inte för mitt liv komma överens med Genna, även om jag kan tycka synd om henne. För inte är det så roligt alla gånger att vara dotter till den kände advokaten Maximilian Meade, inte. Men tycka synd om räcker inte för att jag ska ha överseende med henne. Jag kan också tycka att hon drar på sig en väl stor offerkofta när det kommer till Minettes död, när det egentligen … nåja, det behöver jag väl kanske inte avslöja om nu något känner sig manad att ta sig an boken.

För egen del spanar jag lite på ”Fallen” istället. Kommentarer om den, någon?

(Det här inlägget har lästs 2647 gånger.)