en ständig tsundoku med abibliofobi
Hur många människor känner du som minns krigsslutet 1945? Hur många kan du sätta dig med och be dem berätta om hur det var? Vad de minns? Vad de tänkte? Hur många känner du som minns åren innan? Från innan kriget, innan Europa blev ett inferno där människor avrättades på löpande band?
De är inte längre så många, och därför är deras berättelser ännu viktigare.
Jag får träffa Rikard, den där lille ängslige pojken med den oövervinnerliga rädslan för döden och försvinnandet. Jag umgås med hans mamma och pappa, jag får lära känna hans farmor och farfar, farbror Salomon (som en gång blivit ihjälsparkad av en häst) och faster Rhea. Jag får träffa morfar och moster, följa med till sommarstället och flytta med till Karlstad. Jag är med när hans pappa drabbas av depression och ”är uppe och går”. Det är här jag får lära känna de människor som var pojken närmast under uppväxten, och det är där den ofattbara paniken och rädslan för döden får sitt utlopp.
Läs mer
Senaste inläggen från bokbloggar jag följer:
Senaste kommentarerna: