Tematrio – oväntat ogilla

”En del författare/böcker borde man ju helt enkelt gilla för att så många andra gör det eller för att de helt enkelt är bra. Just nu läser jag Kerstin Ekman och, liksom varje gång, får jag lov att erkänna att jag inte gillar hennes böcker något vidare. Mycket irriterande! Vilka böcker/författare ogillar ni (eller gillar oväntat lite) trots att ni förväntat er eller ”borde” gilla? frågar Lyran i veckans tematrio.

1. Camilla Läckberg kan jag inte alls läsa. Jag tycker att hon har ett enkelt språk, fantastiska deckargåtor, kluriga vändningar och allt det andra en bra spännningsroman ska ha. Jag borde alltså gilla hennes böcker. Men inte. Jag orkar nämligen inte med varken huvudpersonen Erika eller hennes man Patrik. Fruktansvärda personligheter, och efter att Erika nöjt hällt en kastrull nykokt pasta över svägerskan – istället för att helt enkelt bara säga till henne vad hon tycker och tänker – orkade jag bara inte med något mer.

2. Anna Gavalda och jag har en snarlik relation. När ”Tillsammans är man mindre ensam” kom och hypades överallt för några år sedan tyckte jag verkligen att det lät så himla bra, och jag tog mig genom hela, men det var definitivt inte med njutning. Gillar jag inte de personer jag träffar på i böcker, går det bara inte.

3. Och slutligen en bok. ”Igelkottens elegans”. Jag hukar lite och vet med mig att det är som att svära i kyrkan att vara bibliotekarie och inte gilla den, men jag gjorde det inte. Däremot snuddade tanken vid den väldigt snabbt härom dagen när jag påbörjade en helt annan typ av bok – varför heter den ”Igelkottens elegens”? Var var igelkotten? Känns som att jag missat något där.

(Det här inlägget har lästs 2905 gånger.)