”Torsdagsänkorna” av Claudia Piñeiro

Ett par mil utanför Buenos Aires ligger Altos de la Cascada, ett exklusivt bostadsområde där bara par med pengar har råd att bo. Männen har välbetalda jobb medan kvinnorna fyller sina dagar med shopping, inredning och välgörenhet. För att komma in på området måste man kunna visa upp sitt kort för en vakt, eller om man är anställd hos någon av familjerna en rekvisition som visar att man är väntad.

Varje torsdag träffas där ett gäng män för att äta en bit, snacka skit, spela kort och dricka en grogg eller två. Fruarna – alltså torsdagsänkorna – är bannlysta och har ett eget umgänge under dessa kvällar. Men den här torsdagen är annorlunda. Viriginia, en av ”änkorna”, har hållit sig på sin kant de senaste veckorna och sitter hemma i sin ensamhet när Ronie, hennes man kommer hem. Han är märkbart upprörd och Virginia antar att han bråkat med någon av de andra tre männen och valt att gå hem och sura.

Från sitt hus ser Virginia att poolen där de andra männen är kvar är upplyst, hon hör musik, prat och skratt. Hon lämnar Ronie åt sina grubblerier och går in när hon hör hur musiken tystnar. Ögonblicket därefter kommer Ronie ramlande nerför trappan, skenbenet går av och det blir akut iväg till sjukhuset för operation.

Dagen efter hittas de tre männen döda på botten av poolen. En förlängningskabel har ramlat ner i vattnet när de badade, och döden var ögonblicklig. Senare konstaterar man att jordfelsbrytaren var bortkopplad och därför inte löste ut.

Med den händelsen i bagaget får vi sen lära känna de olika människorna i La Cascada under de tio år som föregår den där tragiska torsdagen. Det är nästan uteslutande olika kvinnor som för berättelsen framåt, och under bokens gång växer en allt komplexare bild av människorna fram. Jag vet aldrig riktigt vad som har hänt, vem som varit inblandad och hur det har gått till. Det kan vara vem som helst som gjort vad som helst. Eller så har ingen alls gjort någonting. Sanningen är alltid utom räckhåll.

”Torsdagsänkorna” av Claudia Piñeiro från Leopard förlag är en otroligt fascinerande liten roman, ett berättararkitektoniskt mästerverk i samma klass som Lionel Shrivers ”Dagen efter”. Jag älskar språket, miljön och känner att jag lär mig en hel del om hur ett sydamerikansk samhälle skulle kunna se ut. Där finns alla sorters människor, maken som slår sin fru, mannen som är arbetslös och kvinnan som försörjer både familjen och den exklusiva livsstil de lever, mannen som ljuger, kvinnan som vägrar inse hur verkligheten ser ut och så barnen. Barnen som tysta och lite från sidan ser allt hända, men som aldrig någonsin anförtror sig åt sina föräldrar. Föräldrarna, de som medvetet väljer att inte lägga sig i andras affärer.

Eller som Viriginia en gång skriver i sin röda bok:

Man intalar sig själv att man bara är ansvarig för sina egna handlingar, men att titta är också ett slags handling.

Holy balony vilken bok! Jag, som har en pinsamt stor vit fläck över hela sydamerika på min bokvärldskarta har absolut fått blodad tand av ”Torsdagsänkorna”. Jag gav en smakebit ur den i söndags, och helt ärligt, det här kan vara den absolut bästa bok jag läst i år. Läs den! Snälla. Läs!!

(Det här inlägget har lästs 2909 gånger.)