”Trasig” av Mårten Melin

Hur mycket kan man säga på 45 sidor? På 45 sidor med korta, luftiga rader, där en halv sida försvinner varje gång ett nytt kapitel börjar (alltså elva gånger)? Massor, visar det sig.

Max är sexton år, går estet i ettan på gymnasiet, har blått hår, lyssnar på punk och det tar fem minuter för honom att snöra på sig sina kängor. Ida är arton, går natur i tvåan, skolans absolut snyggaste tjej som kommer från den där fina villan vid vattnet. Villan som till och med har ett namn. Två ungdomar kan egentligen inte vara mer olika än de är.

En kväll springer de av en slump på varandra utanför ICA, Ida är småfull och drar med sig Max hem, de har sex men inget mer. De fortsätter träffas för att ha sex, men utan att berätta för någon – de är inte ihop, de visar sig aldrig tillsammans och de hejar inte ens på varandra i skolan. Eller, det var så. Nu har Max brutit, för det kan väl inte kallas att göra slut när man inte varit ihop? De ska bara ha sex en sista gång, och det är efteråt Max ser att det som inte får hända har hänt.

Kondomen är trasig.

“Trasig” av Mårten Melin är en lättläst ungdomsbok från Hegas, ett av dessa förlag som jag lärt mig uppskatta så otroligt mycket under mina år som skolbibliotekarie. Jag uppskattar dem definitivt inte mindre nu, och Mårten Melin är inte något annat än helt enkelt fantastisk. Jag önskar så att det fanns fler författare som kan skriva ungdomsböcker på det sätt han gör.

(Det här inlägget har lästs 2932 gånger.)